rättelse derom. — Huru länge dröjer hon qvar i Paris? — Endast helt kort: madame Catalani reser härifran till London. der hon tagit engagement för saisonen. — Det är bra, jug vill höra henne i afton, Derpå gick kejsaren ut. Cresceutini och G... blefvo ensamne, ansigte inot an-igte, bäda nästan förstummade. Om åskan slagit ned framför fötterna pa den stackars musik-sekreteraren skulle han ej blifvit -a förskräckt. Låta madame Catalani sjunga för kejsaren samma dag hon anländt, nitröttad efter en lang resa och utan nagra slags förberedelser. pet är henne omöjligt att sjunga, sade Crescentini sorgset. — Det är henne omöjligt att låta bli att sjunga, återtog G.... som aterkommit (rån sin bestörtning ; kejsaren vill det ; jag vet blott inte huru det skall ga för sig. Med dessa ord vänder han sig tll dörren och tar med sig den UTtalienske artisten. En half timme derefter uppstiga sangaren och musik-sekreteraren på en gång för trappan. som ledde till madame Catalanis rum. Deras konversation var ganska liflig. G... påstod att hans följeslagare, i egenskap af artist, landsman och kamrat, borde gifva tillkänna för sångerskan kejsarens vilje. Crescentini. som aldeles inte var angelägen om detta uppdrag, förklarade att detta med allt skål tillhörde musik-sekreterarens befattning. Beskickningen var också verkligen mindre angenäm. Knappt hade madame Catalani hört hvad man fordrade af henne, än hon råkade i förtviflan