Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 augusti 1846, sida 2

STTCKEGODS. DROTTNING VICTORIA OCH HENNES IHOFDAMAA Drottning Victoria besitter en af de engelska nationaldygderna, punktlighet, i hög grad, och fordrar denna egenskap älven hos sin omgisning. Hela hofvet var församladt en dag, för att bevista en offentlig högtidlighet. Ölverholmåslarinnan (en hertiginna), bvilken hedersplatsen bredvid drottningen tillkom, var ensam ännu icke der, och hennes sranvaro fördröjde bortsarten. En qvart gick förbi, under hvilken hennes majestät flersaldiga gånger gaf sin otalighet tillkänna. Slutligen när drottningen, trött af att längre fåfängt vänta, ville stiga i vagnen, kom hofdamen nästan and ruten och framstammade förlägen några ursäkter. Drottningen svarade: Min i kära hertiginna! Jag tror, att ni har ett däligt ur.? På samma gång log den unga monarkin4 pan det präktiga ur, hon ssjelf bar, och hängde det på hertiginnan. Denna lektion gjorde, ehuru gilven under form af en präktig present, ett lifligt och djupt intryck. llertiginnan än bleknade, än rodnade och sökte förgäfves att qväsva en tår. Foljande dagen anhöll hon om sitt afsked. ÅNEKDOTER. Till en mycket berömd läkare kom en menniska af ett sjukligt utseende och Y klagade ofver en mängd krämpor. — Doktorn frågade honom omständligt efter en bop saker, satte slutligen på sig en vigtig Afskulap-min och sade: åMin vän! Er sjukdom är ingenting! annat än hypokondri, tag er för den skull flitigt motion, — detär universalläkemedlet dersor. e — (Ack, svarade patienten, bvad skall jag? arme man då taga för motion? Jag bar jun redan i tjugo år varit ridande postiljon. a — En man skulle, vid sin frus död, 10 anstaller till begrasninzen. Men denne man var, liksom så mänga andra äkta mån, van altlita allt gå genom frun. En gammal betjent, som begärde pengar till sorgslor, svarade han med! larar i Ögonen: Gack och säg till min fru i derom!e