Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 juli 1846, sida 1

anser hafva varit det enda rätta ; likasom jag ar fullt ofveriygad derom, att om Riksdagen blilvtt uppskjuten, enligt korrespondentens förslag, resultatet deraf i Representationssrägan blifvit fullkomligt enahanda; inen troligen uti andrå, för de liberala reformerna vigtiga, frågor, vida sämre än de nu blefvo ; och om icke Hr Gustaf Hjerta uti sina korrespondentärtiblar medgilver, alt dessa resultater voro af stort inflytände på landets lagstiftning och i allmänhet för sramskridandets sak, så får man trösta sig dermed; att ett sådant medgifvaiide blifvit ganska ampelt gjordt uti en mera ansedd tidning Aftonbladet, som icke hbeller är sremmande for Hr G: Hjertas verksamhet. (J:fr A. B: d. 30 Maj 1845). Hvad jag deremot vill, ehuru helt kort, besvara, är: Ur 6. UIljertas beskyllning, att Dagligt Allehandas omdöme öfver hans korrespondentartiklar, att, nemligen dessa degeniligen åro utmärkta för sin sanslösa bitterhet, likaså amycket, som för sin löslighet och tomma frasert, innefattar ett ahränkande ansalla mot Hr Iljertas person , hvilket sedermera sormenas hafva gilvihonom full anlednitig att sara Ut rent af i pert sonliga invektiver mot undertecknad. Tror då Ur lljerta, att D. Å. icke baft enahanda omdöme om de ilragavarande arliklarne, deräöst de varit forlattade al någon annan än Ur Hjerta eller sörsatlaren varit helt och hallit okänd? Eller tror Ur lljerta att omdömet tillkommit för försattarens personlighets skull? Nej! han vet tvertom ganska väl alt just hans personlighet varit, hvad som alltför länge återhöllit polemiken emot hans artiklar och deras tendenser. Eller är det mindre tillåtet för D. As att gifva ett ofördelaktigt omdöme om en uppsats, författad al Hr Gistaf Hjerta, än det är för den sednare att yttra sig på samma sält om en D. A.s artikel? om Hr lljertas omdöme, angående D. A:s politik, varit och är för dess redaktion alikgiltigtu — och det vägar jag försäkra 4) — så borde D. A. icke supponere, att Hr lljerta skulle vara så ytterst cömlaliga för öA:s omdöme, att han ansäge varje yttrande endast öfver det sätt hvarpå han sammansätter sina tidningsuppsatser (nemligen med fraser och deklamalioner, i stället for med skäl och bevisning ?); innefatta mot honom riktade personligheter !! Det är att gå nästan längre i comtalignete än det agamla systemete, då det gjorde hlandret mot Regeringens handlingar synonymt med lasteligt tal å Konungens person och hans rad. lIvad nu beträfför de så mycket öfverklagade epersonlighetetna d, så hosves det icke den offeutlige mannen att frukta desse. AW betala med sin person är hvarje hederlig mans pligt, då frågan derom uppstar vare sig i den offentliga eller enskilda diskussionen, eller eljest på ett sått, öfverensståmmande med landets landets lagar och hedrens fordringar. En man står bahom ordet, har en af våra mest srejdade skrifiställare och en ärans man sagt: och detta gället i politiken likaså mycket; kanske mer, än uti nägot annat. Man fordömer; och med 4) Om Hr Iljerias omdömen om Dagl. Allehända varit Ar Dalman så alikgiltigar, som han säger; hvarföre gör han då så mycket larm öfver desamma? — Ivarföre bemöter han dem icke endast med atyslnadens vältalighet. Mot en person, hvars omdömen vi antingen såtle oss öfver, eller rent af förakte, kan ingenting i verlden förmå oss tätt taga till orda. 5) Nå! hvar har Hr Dalman de as hå lo, som abevisar, alt vår korrespondent är en så svag pöluisk skriftställare, som Ur D. påstår honom vata? — Lemna det personliga och gå in i sakdliskussion med honom om de åsigler; som hän i sina korrespondensarliklar till allmänt behjertande framställer; så får Allmänheten nög tillfälle att erfara, hvilken af ;: — . 20 nm .