— MRI MSE IDPP NN ARR MSE hed WT 2 22— hans existimation och handlingssätt såsom enskild man och medborgare; jag förstär ej alt tänka mig den förra ädel och stor, det sednare föraktligt. Om sådane tider, då detta gick an, funnits, så äro de, till den offentliga moralens heder, förbi. Vill man nu förtjena ett allmänt förtroende måste man ock vara förtjent af det enskilda ; åtminstone noga akta sig att icke sörverka detta. Således bar det intet ögonblick fallit mig in alt protestera mot pressens rättighet att framdraga offentliga personers, äfven enskilda, utom familjlifvet liggande förhållanden, med det oeftergilliga vilkor att, hvad som säges är sanning, om icke bevisad, ätminstone bevislig. Ett anfall af denna art kan visserligen bedröfva, så vida sjelfva factum är bedrosligt, men icke bör det ingifva harm mot angriparn, då han haft rätt. Herr Gustaf Hjerta bar deremot i sin ifrågavarande korrespondentartikel mot undertecknad personligen tillåtit sig beskyllningar och insinuationer, hvilka äro helt och bället osanna, eburu lyckligtvis tillika så orimliga, att deras sanningsloshet endast behöfver per absurdum bevisas. Ir Hjerta har nemligen yttrat, att då D. A:s utgifvare vore en under Justitieministern subordinerande kanslist och kanslist i Riddarhusdirektionene, Hr Hjerta ansäg D. A. advåljas under inflytelsen af Redaktörens enskildta föorhällandene, och således hemta sina tankar utur en ågrumlig kållac. Jag vill i anledning häraf endast bedja Ilr Iljerta erinra sig, alt D. A:s utgifvare, längt innan ban ännu valde det publicistiska yrket, innehade enahanda subordinerande tjenstebefatttningar ; äfvensom att han under gamla regimen, då han, under de politiska striderna såväl vid som emellan Rihsdagarne icke stod just bakom elden, bade att till sina närmaste chefer räkna ej mindre konung Carl Jobans personliga favorit, f. d. JustitieCantzleren Bergeuskjold och en af Hofvets tillgifnaste, Ölverstemarskalken hos II. M. Drottningen, H. E. necr Grefve De la Gardie, än ock JustitieCantzleren Nerman och H. E. Herr Grefve Brabe samt D. D. E. E Torneblad och Gyllenhaal. Huruvida dessa enskildt subordinerande sorhåällanden, vare sig direkt eller indirekt, haft nägot inflytande på eller utgjort den mer eller mindre grumliga rännil, hvarifrån undertecknad hemtat sina offentliga tankeyttringar, derom torde den allmänhet med någon tillförlitlighet kunna döma, som under 44 är följt tidningen Dagl. Allehanda och riksdagarnes förhandlingar — och som måhända icke förgätit de stränga anfall just för bristande subordination, Dagl. A:s utgifvare esomoltas! fått emotlaga t. ex. al Svenska Minerva och herr von klartmansdorss. Näigon den ringaste förändring i undertecknads tjenstelorhallanden har emedlertid icke under den nya regimen inträffat och icke varit på det aflögsnaste häll ifrågasatt; lika litet, som den lärer komma att ifrågasättas, då nemligen den underordnade tjenstebefattning, undertecknad ianehar uti Justitie-Revisions-Expeditionen, icke kan, Sörutan dom och ransakning, honom srantagas, och den i Riddarhuset icke utan en sormlig anklagelse insör Ridderskapet och Ådeln och ett derpå grundadt beslut af 23:delar bland Riddarhusets närvarande ledamöter. Jag vill icke såra med någon parallel emellan tyngden af den boja eller inslytelse, så beskafsade enskilda förhållanden, som här ofvan angifvits kunna palägga och af de enskilda mojligen en smula mer invecklade förhållanden, hvari korrespondenten för Gotheborgs Ilandelsoch Sjosarts-tidning, hvilken tillika är en af de förnämsta medarbetarne i Stockholmstidongen Aftonbladet, (som, under den nya regimen, visst icke mindre än D. predikat boppet och tron) mäste befinna sig li sin srände, utgisvaren af foubladet, t. ex. vid bedömandet af den tiähisgens politiska ställning och resfererandet af dess artiklar för Gotheborgs-tidningen 6). 6) Det är nu 5:te eller 6:te gången, som vi se — a e Oh FP PP At dd