Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 juni 1846, sida 1

ning, ty det gör den villigt — det är den vanliga menniskans en gång bestämda lott här på jorden — men att äfven tråla för att skaffa mängen oskälig vinning åt andra, på sin egen bekostnad. Det är detta; som samhällsinstitutionerna måste soka mildra och afbjelpa: Sker ej det, så är pauperismens tilltagande en nodvändig följd af sjelfva samhälls-formen, och dess förökning skall fortgå i ständigt vexande förhållande. En ibland de största anledniogarne till detta tilltagande missförhällande är äfven det olyckliga bruk, hvartill man låtit den eljest för samhållenas allmänna utveckling välgörande krediten urarta, genom kreditsedelmyntningen af enskille. Detta System kommer att alltmer nedtrycka arbetet i allmänbet och daglonare-arbetet i synnerhet. Den ur en onaturlig källa flödande tillgången af numerär verkar nemligen stegrande på produktionens värde, och all sådan stegring följes icke af arbetslonernas. Tvärtom ser man dessa snarare nedtvingas deraf. Deraf kommer det, att svårigheterna forökas, genom kreditsedelmassans onaturliga tillvext. Cirkulerade blott ett metalliskt mynt, skulle arbetet vara mer värdt i förhållande till produkternas värde. Uemtade samhället gemensamt vinsten af kredit-myntets bruk, och denua viust proportionerligt lillkomme alla dess medlemmar, skulle ett sådant missförhållande ej heller uppstå; men nu, då den viosten lemnas ät vissa klasser, eller vissa privilegierade bolag, skall den bhfva en ständigt sig förökande orsak till pauperism; det är: ett bland massan tilltagande armod. Sparbankerna kunna icke erbjuda mera än fyra a fem proc. till den slitige arbetaren, som der insätter en med svett och möda samlad penning. Privatbankerna deremot gisva tjugo proc. åt dem, som sätt rättighet att med. nagra penndrag mynta! Hvad i sambällsmedlemmarnes inbördes förhallanden är, som icke skall rubbas och störas af så ytterst onalurliga och barbariska sorhållanden ?1!1 Åstonbladet meddelar en artikel, om Preussiska regeringens förehafvande att upphäfva bysutlningsrätten. bet är ungefär detsamma, som blifvit så ofta visadt, nemligen orimligheten och onaturligheten af bysättningstvånget. Men äfven detta ingär i den stora sociala fråga, vi här nyss vidrört. Det är medlet i den en gång vunna maktens band (ty rikedom är makt) att nedtrycka arbetet. Vi hafve i detta afseende, tack vare våra vise lagstiftare vid sista riksdag, gjort ett steg baklänges, som ock är ganska konseqvent med systemet af sedelutgifvande banker, auktions-procenteri i landsorten och låneprocenteri i sluderna. Dock deua sortjenar sitt eget kapitel, till hvilket vi ock en gang skole återbomma. Astonbladet bar i anledning af norrska regeringens åtgärd, att med premier uppmuntra snabbskrifning, välment yttrat betänkligheter vid den åtgarden att sända folk bit for att lära konsten, och räder att hellre sända direkte ut till England eller Frankrike. Männe likväl det ej är helt naturligt, alt Norrige först later sina ulsände inhemta lärdom hos oss? Våra vederborande äro vål kända för att exped iera långsamt, men att skrifva förhasladt. Det är väl ock derföre, som den beskedliga norrska regeringen tror, att hos den svenska nationen snabbskrifningen gått framför snabbtänkandet, och det är ju den konstens högsta mål. . Engelska omdömen om mordförsöket emot konung Ludvig Philip äro intressanta nog i engelsk anda; men de träffa ej så spiken på hulvudet, som Corsarens artikel vm Vildlsviinet. Caslyeningen upptager största delen af Thorsdagens Åstonblad. Götbeborgs kontrakt med Hr Malam insores nästan i sin helhet. — Ett litet täckt, uti denna tidning i olversättning förut ätergilvet) poöm, af danska skalden Andersen; — — —