Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 juni 1846, sida 1

hvad som ännu lelver qvar i traditionen; och vi vilje slå vad, att han skulle blifva högst betänksam i sin panegyrik öfver dessa aden politiska vantrons utvaldev, — i fall ban ej råkade att gilla sig med dottern i huset; ty att kärleken försonar allt, det vete äfven vi, män af folket, alt erkänna. aftonbladet meddelar efter en fransk försaltare en fortsättning om Algeriska sakerna, och dom det nu derstädes soljda krigssystemet. 4 Det är synbarligen ett slags försvar sför Bugeauds eröfringssytem. Eu enylt sätt att hjelpa de fattiga i Berline, der en Ur Liedke, i egenskap at sattigsorsorjpings-komittent i en kommun lyckats att sormi arbetsklassen, att under sommartiden spara ihop af sina förtjenster, för att kunna lelva, då vintern ej erbjuder lika goda arbetstillsallen, är temligen enkelt, och ett länge kändt mal för sparbankerna, m. sl. anstalter. Men svatigheten beståär just deruti, alt bespa:ingarne om sommaren icke gerna kunna ske ulan sorsakelser af älven de ringa njutningar, som den vackra ärstiden allena kan medgilva den fautige arbetaren. Resultatet är, att om ban då skall förneka sig nägra oskyldiga nöjen, under Guds fria himmel, som dock fordra snygg klädsel, uppfriskande föda och små utgifter lör hans familj, så kan han ännu mindre njuta något sadant under den hårda ärstiden. tan är och blir säledes dömd till ettevigt umbärande, och det är detta, som ändock slutligen uttröttar enhvar, älven den sedigaste och flitigaste, sam slutligen tvingar honom till afvikelser från sedlighet och ordentligdet. Ålla dessa bemodanden äro välmenta; de Kunna äfven till en del, lokalt och för någon tid, afbjelpa våra samhällsinrättningars ensidigheter; men grundselet upphäfva de icke, och detta är: datt skyldigbeter och rättigheter medborgarne emellan icke åro:eående, Ika krkånech dedoit vorda beraf följer, att under det alla mensklighetens iutellektuella krafter med hvarje dag oka medlen för de en gäng maktegande, förmögne och bildade klasserna att förbättra sina vilkor, stå de inslytelselosa, arma och okunnigare i en sig alltmer forsämrande belägenhet. bå nu dertill statsinstitutionerna berättiga de förra sataliga klasserna att disponera alla statens krafter, lagsliflning och polis-ordningar, till de sednares undertvingande, och domma dessa genom direkta eller indirekta stadganden, att utan behallning arbeta för sina herrar; så blifva alla dylika silantropiska utvägar blott palliativer. Man privilesierar mäklaren, som uppbär 40 a 50,000 Rdr b:ko ärligen for det ban hjelper millionärerne att köpa och sälja vexlar, hvilket dock de hade många utvägar att sjelfve underrätta sig om; men samhället privilegierar, eller ens uppmuntrar icke någon mäklare att medla mellan de arbetsbehosvande och arbetssörläåggarne. Man ser under inträfsande svåra år tusendetals arbetare på oppen väg och gata fruktlöst sräga efter arbete ; för dem sinnes ingen börs, ingen edsvören, ingen interesserad. Om den fattige arbetaren i hufvudstaden lyckats att förtjena ihop en riksdaler utölver sill eget bebof och vill hemsända den till sin i landsorten svältande familj, får ban betala lika mycket postporto och rekommendation, som då millionåren sänder sina remisser på tusendetals riksdaler ; och då denne köper de stora beholven för sitt srossande hushåll, ifrån den af en friare sällan, priskuranter, offentliga börs-notiser, o. s. v. på en ärligare fot ordnad grosshandel, tvingas arbetaren att anskaffa sin nodtorst till en halfsvältande omgilning, ifrån ett slags privilegierad minuthandel, som, lemnad utan alla de moraliska garantier, hvilka lått kunde åstadkommas älven inom den, suarare täflar att bedraga den arme köparen, än alt gagna grosshandeln, sig sjelf och allmänheten, genom en snabb, ärlig och billig omsättning af produkterna. Sådan sii. Ulaccanc latt