Det döende barnetlt, införes på danska, svenska och engelska. Sången skulle lätt afgöra de tre språkens olika välljud; versbyggnaden i den svenska tolkningen synes dock icke vara så melodisk, som den verkligen kunde vara. Al rimma kind mot min är en liceotia poätica, som icke är synnerligen estersoljansvärd. Dagligt Allehandas Winter -afdelning strider mot en insändare i Allehanda, som ej vill medgifva rigtigheten af de anmärkningar, Winterbladet gjort mot theater-styrelsen. — Salongen, en tidning för fruntimmer, anmäles med losord. — Sanningen har fått en plats i bladet, såsom insänd ; men den går ock på rim. Signaturen Aqt, synes väl vara något för modest; man skulle kunna tro att den betydde aquatique; men detta vore verkligen en osanning, ty den lilla stumpen tager sig rätt väl ut. Allebanda klagar på Posttidningen, för det denne låter skrilva mot näringsfriheten ; den lärer således icke hafva märkt redaktionens reservatio mentalis. . En väldig strid är i Allehanda förd mellan redaktören och vår Stockholms-korrespondent, angående dennes uppgift att Grefve Björnstjerna har 70,000 r:dr om året i aslöningar. Hans förklaring visar, alt grelven baft ända tiil 76,000 och nu bar omkring 67,000. Alltså lär den saken icke fordra många tvister. Den pohlska landimannen och den pohlska godsägaren, är en urAllgemeine Zzeitung hemtad uppsats, hvilkens slut, innehållande uppgister om dessa solkklassers olika ursprung (de förra äro Slaver, de sednare Sarmater) redan stått alt läsa i Aftonbladet. Justiticslatsmmisterns förslag till reglering af Rikets länshäradsoch statsfängelser, hvilket väl rättare bordt kallas Justitie-departementeis, ty ministern har säkert minsta andelen deri, meddelas i ett i öfrigt ganska upplysande sammandrag. Man ser deraf, att det beholves inalles öfver 213 millioner r:är b:ko till byggnaderna; att 2850 celler påtänkas; att vid hvarje års slut ungefär numera finnas mellan 1,500 och 4,600 sästnings-sångar af mankön samt öfver 500 af qvinkön, o. s. v. Betånkes nu, att om: 4:o lagstiftningen sörbättrades så , att ej lilstids-sängelse ålades för menniskor, som visade bot och bättring ; samt icke fängelserna blelve en skola för brott, och s. k. försvarslöse icke genom straflet intvingades i brottmåls-längderna och häktena; 2:o lagskipningen blesve klok och rättvis, så att icke svagsinte, halffånige och oskyldige dömdes till sängelse i stället för till dårbusen eller till sramliden; 5:o sångvärden blef åtskiljd för barn , och för blott löse personer och brottslingar ; 4:0 Polismyndigheten icke tillåtes, att, för att befria lokal-myndigheterna från tillsyn och kommunerna från utgifter , sända till fängelserna och korrektions-inrättningarne personer, som aldrig behöfde eller borde få ditsändas; 5:o folket finge lelva i fred för en hop småaktiga ordningsstadganden och polis-föormynderskap, som först utarmar arbetsklassen och sedan demoraliserar den ; 6:0 omsorg toges om de ur längelse utgående, samt de icke, äfven genom ändamälsvidriga s. k. ordningsstadganden, bränmärktes så, att ingen annan, in tjusgommare och oupptäckte stortjulvar ; emottogo dem på vilkor att ånyo. stjäla och plundra: så skulle det i botten goda, öppna, gladlynta, redliga och för undervisning, arbete och omtanka benägna Svenska folket säkert afgifva den minsta fångpersonal ibland alla de nationer , som dväljas under det afvita centralisations systemet. Man mäste således verkligen beklaga, att det nu kommit så långt, att regering och lagstiftning icke kunna lyfta sig till några högre äsigler än alt med millioner söka göra oss sälla genom celler. Icke så, alt ju fängelser, bättre sangelser, alskiljda fängelser, o. s. v. behöfvas; men omöjligt beböfdes de i så stor skala och ändock så Otillräckliga. om ej grundfelet låge i lagarne.