Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 maj 1846, sida 2

hållet kallnade i sin ilver. Hon lät nu (ortlar berättaren) Pianot stå der det stod och studerade Harmoni och Kompositionslära. Hon tog älven undervisning i säng, hade en behaglig och omsångsrik röst, hvill ken likv äl genom alltför mycket Solleggio blef — förstörd 19 i Emedlertid bade Lisa blifvit en fjorton års flicka, — och ännu hade hon ej gjort något för sin odödlighet. Derpå grubblade ock vår gamle Barbier dag och natt. Slutligen föreföll en afton , i den fortroliga familjkretsen , ett samtal mellan sostersar och sosterdotter, hvilket bäfdatecknaren förvarat till ett enlst minne samt eslerverldens uppbyggelse och förnöjelse. Pappa Barbier hof upp sin rost, talade och sade: eMitt barn! Du är inte dum); men dina singrar å inte värda ett öre. Du skall nu bli konstuäriona; ja, f-n anamma, mäste du inte bli en talang. Men hvad for en? Jo, hör på! jag var i dag i Museum och beskådade der den Holländska skolans produkter, förträlfliga, herrliga saker, — bland annat en Violoncellspelerska.n Lisa. 4Fy, pappa! ett fruntimmer med en violoncell mellan knäna, det mätte se besatt lustigt ut!y aÅlldeles inte , svarade sadren, d4om det sker med skick och grace. Den heliga Cecilia strok också bassiol ... Jag bar en id, en ypperlig ide! Dagen derpå gjorde en violoncell sin entr i det Barbierska buset, jemte Hr Benazet, en utmärkt lärare på detta instrument. Lisa har emellertid soresatt sig att aldrig taga lektioner längre, än ett år; så började hon äfven nu redan på det andra äret att vilja mästra sin måslare: de rakade i skarpa dispyter, dels om åtskilliga grepp på de hardt spunna strängarne, dels om den lördelaktigaste posilion, violoncellisten åger all intaga på sin stol för alt säkrast hunna intaga i Salongen. De tråtte och trätte, till dess läraren sade M:ll Lisa Adj5, — och dermed var Lisas läroar förbi. Men nu öfvade hon sig på egen hand i två är, och har derunder fall vitsord om utmärkt flit och godt uppförande. Och vardt så Julafton och Nyarsdag det sjuttonde äret. Nu hörde man Lisa, med sin af den obarmhertige sångläraren brutna slämma, stävdist gnola den i Paris så gångse slagdängan: Lilla Lisa jemt salt sangen hos sin far i sjutton äro... hennes bröst häfdes ... hennes ögon blixtrade ... slutligen fann hon ord för sina känslor, och utbrast lidelsefullt: ÅhBasta pappa, jag måste ge en konsert? — Godt, mitt barn! vi ska ge en konsert? Sagdt som gjordt! Den 44 Febr. 484535 hegynte Lisa Christiani sin triumssyllda koostnärsbana, uti den Hertziska salongen i Paris, inför den elegantaste och mest enthusiastiska publik, man kan onska sig. Hon har sedermera latit hora sig i Wien, Leipzig, Berlin, Hamburg, — och hedrar nu Sveriges hufvudslad med ett besök. Hur skola vi kunna visa oss tacksamma derför? M:ll Christianis yttre bar mycket behagat utt) Hvilka samnetaförebråelser måtte ej plåga Lisas Sanglärare! Hur kan man väl så martera menrniskans röst, hvarigenom hon höjer sig ojrer djuren! ! — Det är i shining en bitter lexa för UIUrr Sånglårare; märken det väl, HHerr Berg och Monsiew Dannström, ) Yi öfversätta troget. i elt villig t1 Ora at anentyrare, som tala till dem om oafly. änvighet. Man kunde i så fall germ sörebrå kommissionen alt hafva haft för brådtom med proces