Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 maj 1846, sida 2

ett villigt öra åt äfventyrare, som tala till dem om oafhängighet. Man kunde i så fall germ förebrå kommissionen alt hafva haft för brådtom med processen, men på samma gång medgilva dt i hulvudsaken ingenting skedt, som ej var rätt; och att, med undantag af formernas uppenbara öfverträdande, domen icke behöfde tynga på domranes samveten. Men nu inlöpa bevis från alla håll; fötärliga anklagelser framföras emot dem, som ledtdenna besynnerliga process, och ädelmodiga röser hoja sig, som tala hogljudt om bestuckna vitnen, om en uppdiktad brefvexling och om ett eferapadt sigill! Nu begriper man domrarnes, härdraccade vägran alt upplaga processen ånyo, såväl som den anklagades ihärdighet att fordra rältvisa. Såsom vi redan sett, mottog Pertau-Sing, som bekommit thronen af de brittiska autoiteterna, i 19 är, först af guvernören i Bombay, seda af direktörerne, bevis på deras tillfredsställelse och aktning. 1832 hade Rajahn i Bombay reklameat några distrikler, som enligt traktaternas narliga tolkning borde tillfalla honom. Tre resideter, som aflöst hvarandra i Sattara, och dircktörere sjelfve hade understödt Rajahns rättvisa fordrinar. Ester ett näårdnackadt motstånd blef slutligen Ivernören i Bombay, som icke tycktes vilja halla Jma egna löften, nödsakad att åtlyda de från Londt kommande betallningarne. Inde ira. 1835 egärde Pertaub-Sing förläningen af 6 små Jade ers (länegods), hvilkas innehafvare afgsått geom döden, styrelsen i Bombay lofvade alt skrifve derom till London. Ett år gick om, och den iniske fursten blef uppehållen med lögnaktiga löfte, man hade ej ens skickat hans reklamationer till LÅdon. Uti sin osålighet fattade han det djerfva beslset att skicka ett sändebud till direktörerne. Styrefn i Bombay blef förskräckt öfver denna djerthel om indiska fsurstarne tjlläte sig skicka agenter tl direktionen I och bringa sin sak inför hela Eurhas domstoh;