Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 maj 1846, sida 2

tvetydigt sätt sagt sin mening om denna sak; de halva törklarat för en omöjlighet att veta, om Rajahn verkligen var skyldig, sålänge man icke meddelat honom hbandlingarne och erhållit skrilna svar af honom på de mot honom gjorda beskyllningarpe. År det ej med andra ord ett medgifvaude, att Pertaub-sing blifvit domd ohördan? Nu lores ej sahen längre inför den indiska regeringen, utan inför hela Europa. Seende sig ur stånd att i Indien erhålla en revision af den olagliga domen, har Rajahn vädjat till parlamentet. Det är ett par år sedan han ingick med begäran om att få fora sin sak inför en mindre partisk domstol ech blitva dömd såsom den ringaste af hennes brittiska majestäts undersåter; vidare gå hans fordringar icke, och det kan icke sägas vara förmycket. Mahratten Rungo-Bapojee, som han skickat såsom sin agent öfver till England för att fora havs process, framlägger hans ansökningar inför parlamentet och drottningen. Den förvisade furstens gesandt utför med ilver och mod sitt uppdrag. En helt liten del af den engelska pressen har vågat alt lemna honom sin hjelp; ty man sörsäkrar, att tidningarne i London blifva allt för väl betalte af direktörerne, för att de ej skulle visa sig erkännsamme. Låtom oss nu utleta grunderna, som kunna bafva bestämdt kommissionen att handla med en sådan brådska, ja våldsamhet, och låtom oss betrakta saken från dess olika synpunkter. Den der känner, huru det går till i Indien, kunde kanhända efter ett hastigt genomögnande a: berättelserna frestas att tro, alt Rajahn verkligen stämplat emot den brittiska regeringen, och att en klok politik kunnat tillåta sig att förhemliga intrigernes enskildheter, som det alltid är farligt att offentliggöra. bet är så naturligt, att de indiska furstarne, som hafva civil arrest i sina förfäders palatser, utledsnade på Engelsmännens sormynderskap, gerna såna