4 OM eH E BOR TC. Violoncellspelerskan Dem. Lisa Christiani är, såsom vi förut omnämnt, i morgon att sorvänta till vår stad för att härstädes gifva konsert. Ios bufvudstadens konstälskande publik introducerades denna i sitt slag märkvärdiga konstnärinna af tidningen Figaro genom en uti en nätt och skämtande ton hallen artikel, den vi, till tjenst sor dem af vara läsare, som ej läst densamma, här nedan vilje reproducera: LISA CHRISTIANI skall inom kort vara inom Stockholms murar och här lata oss skåda en ny apparition af den heliga Cecilia; ty det är hennes bild, det basfiolspelande helgonets; som inspirerat den berömda violoncellistskan. Så berättar åtwinstone M.II Christianis biografi, — ty Lisa har också redan funnit sin biograf. Lyssnen och horen! Lilla Lisa, som redan tidigt förlorat sin pappå, — hufuvida bon haft någon mor, förtäljer ej den ädle biografen, — blef, i likhet med vår manlige Christiani, den lille Axel Widerberg, uppfostrad af en god och ömsint sostersar. Lihsom den unga, böjliga rankan skjuter upp, skyddad och beskuggad af den fultväxta, redan Quasimodiskt böjda stammen, liksom Axel Widerbergs späda talang knoppes och utvecklas under Johan Frobergs skyddande hand, — så sostrades äfven lilla Lisa i den Parisiske malaren Barbiers hägn. — Vi sorbiza henues barndoms historia, ehuru den verkligen äger sin stora mäårkvärdighet i den srappanta likheten med andra barns oskuldsfulla tif, en tid af lekar, vexlande med lätta mödor. Eller är det vål nu för tiden något ovanligt, att en slicka vid 8 ars alder börjar att lära sig spela Fortepiano; så vida ej nagot ovanligt ligger deri, att hon, — för att här citera biograsens ord , — eett helt år var en förträfflig elev, men derefter belt och