Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 april 1846, sida 1

L— Op N ML OO LOU —————— rasade emot mig med ett språng, jag vände mig på venstra foten och han fann icke mera något för sig; men jag rände honom min knif i strupen med en sadan bäftighet, att min hand var under hans haka. Jag vände bladet så väldsamt att det bracktes. Det var forbi med houom. Han föll på magen, så styf som eu stock. — Hvad bar du ziort? sade Dancalre. — Hör mig. sade jag, vi kuude icke lefva tillsammans. Jag älskar Carmen och vill vara ensam om heune. För öfrigt var Garcia en skurk, och jag eriurar mig hvad ban gjort mot den stackars Remendado. Nu äro vi blott två, men vi äro tappre män. Och nu, vill du hafra mig till vän i lif och död? — Daucaire räckte mig hauden. Han var en karl på 50 är. — Fan i vald med alla kärlekshistorier! sade han. Om du bedt honom om Carmen bade han sålt dig henue för en piaster. Vi äro blott två; hvad skola vi nu göra i morgon? -Låt mig aliena sörja derföre, svarade jag. Nu bjuder jag hela verlden trots. Vi begrafde Garcia och flyttade vårt läger 200 steg längre bort. Följande dagen kom Carmen och hennes Engelsman med 2 mulasnedrifvare och en betjent. Jag sade till Dancalre: Jag tar Engelsmannen på mig. Skräm de andra, de ha inga vapen. — Engelsmannen hade mod. Han hade dödat mig. om icke Carmen stött till haus arm. Kort, jag aålereröfrade på denna dag Carmen och mitt första ord var att herätta henne att hon var euka. Da hon bört haru det gatt till, sade bon: Du är och förblir en farskalle! Garcia kunde dödat dig; ditt navarresiska stridssätt duger icke, och han har skaffat raskare karlar än du ur verlden. Menu hans tid mäste ha varit inne. Din skall komma. — Och din dekså. svarade jag, om du nu icke är en äkta r o mi för mig. — Far gå, svarade hun, jag har mera än en ——dä——— —