Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 april 1846, sida 1

sandsmaninna udted dessa räfvars dessa krämare. som utbjuda ruttna apelsiner, och jag har fati dem alla emot mig, emedau jag påstod, att alla deras storskrytare i Sevilla. med sina knifvar. icke kunde skrämma en gosse från värt land. med hans blå mössa och hans ma quitt aakKamrat, min vån-. vill ni göra något för en landsmanina? Hon ljög. Seunor, hou bar alltid ljugit; Jag vet icke om hon nägönsin i sitt lif sagt ett sannt ord; men då jag hörde henne, trodde jag henne. — kunde icke mötstå henne. Hon radbrahle baskiska, och jag tog henne för en Navarresis-ka; hennes ögon; Hennes mun och bennes by förradde Ziguenerskan, Jag vär ifrån mina sinuen. jag lade icke märke till något; Jag tänkte, att om någon vågat tala illa om mitt land, skulle jag märkt bonom i ansigtet, liksom hon gjort med sin kamrat. Kort, jag var liksom drucken, jag började prata dumheter, jag var färdig att bega dumheter— om jag angrepe er och kastade er omkull; landsman. — sade hou nu på baskiska, — skulle dess begge kästilianska rekryter icke balla wig tillbaka...... Ja, Sennor. jag glömde mina order och allt. och sade: Välan. landsmaninna, törsök det, och madonnan skänke dig siti hjelp. — I detta ögoublick passerade vi förbi en af dessa tranga gränder, afhvilka det finnes så många i Sevilla. plötsligt vänder Carmen sig om och stöter mig med knytnäfgen för bröstet. Jag latsar falla; i ett hopp flyger hon öfver mig. kilar ästad och visar oss ett par ben! Man berömmer de baskiska benen; hennes öfvergingo alla i skönhet och snabbhet. Jag resie mig straxt. men satte min lans på tvären, som om jag ville spärra gatan, och hindrade derigenom mina kamrater att straxt förfölja hennes Derpa började jag sjelf att