Utanför Falhlands-öarne är strömmen vanligtvis Osllig; vid Cap Horn drilver den å ömse sidor af kusten mot Nord. Det är för öfrigt icke nödvändigt att sydligare än 370 eller 57170 utsätta sig sor det svara vadret. Foredrager man passagen innanför Falklands-öarne, bör man hålla sig 400 mil från Patagonien, och först vid Cap Blanco (479 42 S., 650 44 v.) styra in mot kusten och intill Le Maires sund halla den nätt och jemat synlig i horizonten. Med sydlig vind, eller i stiltje, bör man icke företaga passagen genom detia sund: med nordlig går den deremot hastigare, förmedelst den starka strömmen. Skulle vinden kasta om till sydlig, måste man ankra i Good-Success-Bay (sydsidan, 540 48 S., 650 44 v.) halklandsöarne bafva goda hamnar och tråd. Efter passågen genom Le Maires sund bör man, med vestlig vind, gå för styrbordshalsar och hälla sig tillräckligt långt från SV. kusten af Terra del Fuego och Diego Ramirer-on (toppen af den södra ön ligger på 560 29 S., 680 420 V. och är 150 fot hög), till solja af det der rådande hästiga byvädret. Söder om Diego Ramirer finnas klippor, men hvilka äro synliga olvan vattenytan. Skulle vinden söder om Cap Horn vara SSV., så kan man våga att för babordshalsar passera Idefonsosön (3359 53 S., 690 8 v.) Vill man till chiti, eller Peru, sa styr man först nordvardt, etter alt hafva iuseglat 820 vestl. long. — Sydvestkusten af Amerika är brant, hög och icke farlig; tjocka är sällsynt; deremot ar bimlen vanligen olverdragen, vädret stormande med byar, och vinden vanligtvis SV. Från NV. han man få hastiga stormar, och bör då halla sig på afstånd från kusten samt undvika dte ställen, hvarest sjogrås linnes. Ostliga vindar åro ovanliga och medföra godt väder. Återresan från vestkusten al Amerika omkring Cap Horn, är, tillölje af de der herrskande vestliga vindarne, icke förenad med nagra synnerliga svarizheter. Fartyg, destinerade till Ostindien, böra passera Cap-Verds-öarne på ungefär 260 v. long. och derefter hålla sig inom 489 och 239 v. long. är vinden konträr mellan NO. och SO.passaden, bör man, utan afscende på longituden, sigga på den bog, som snarast för in i SO. passaden, men derjemte vara på sin vakt för de häftiga byarne, äfvensom iakttaga den bör herrskande starka strömsätiningen. Passefar man enxatorn innanför 250 v., skall man för babordstalsar kunna segla oster om MartinVas-klipporna (den största 209 28 S., 280 5P V.) och soder om dessa ni de vestliga vindarne. År man norr om eqyvatorn, på väg till St. Helena (observatorium 150 43 8., 50 44 v.) kan man, under October, November, December, Januari och Februari månader halla sig langs afrikanska kusten. Den öfriga tiden al äret är det radligare att passera eqvaiorn öster om 239 V., och av ligga bidevind SV. hän för babordsbalsar, tills man uppnått 250 till 290 S. lat., samt sedan, om vinden det medgifver, styra Ostligt för att komma i lovart om on. (Fortsättes). ENEEHAEN NWVIAR TER. E nsosa na A sa nan