Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 april 1846, sida 1

så mycket bon kan: Ålsin, berr officer, hvart för ni mig? Till fångelset, mitt stackars barn, svarar jag så mildt jag kan. — Ack hvad skall det blifva utaf mig? Sennor officer, haf medlidande med mig. Ni är så ung, sä vucker... Sedan sade hon saktare: Lät mig slippa lös, så skall jag ge er ett stycke bar lachi, som skall komma alla qvinnor att älska er. — Bar lachi, Sennor, år kärleksstenen. hvarmed Ziguenarne pasta alt man kan göra tu-ende-trolbk onster, änsöär man förstär att bruka den. När man låter ett frun timmer dricka ett pulver af den i ett glas hvitt vin, kan hon icke längre motstå. — Jag svarade henne så allvarsamt som det var mig möjligt: Vi ktro icke kär för att prata dumheter; du skall i häkte, så lyda) mina order, och de kunna ej ofverträdas. Af mitt språk var det lätt för Carmen att gissa, all jag vargen Basker. och hon frstod och talade, såsom Ziguenarne göra, alla möjliga dialekter och alltså äf ven den baskiska. Laguna ene bihotsarena, mitt hjertas kamrat! — sade hon plötsligt, — är ni min landsman? i i Värt språk är så vackert Sennor, att vi komma att darra när vi böra det i främmande länd..... v0, om jag kunde fa en bigifader fran hembygdenoo tillade banditen efter en paus: — Jag äri fran Elizon, da, — svarade jag henne på baskiska, starkt rörd vid tonerna af mitt fädernesprak. — Och jag; från Atchalan, — sade hon. — Det är en trakt, fyra mil från vär. — Jag har blifvit bortförd at! Ziguenare till Sevilla. Jag arbetade i fabriken för att förtjenal mig pengar till att vända tillbaka till Navarra, till min stackars mor, som icke har något annat stöd, än migO gifve jag vore i mitt hem, vid mina suöbetäckia berg! Man harj hånat mig, emedan jag icke var