Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 april 1846, sida 2

måles icke. Folket tycks imellertid förhälla sig lugnt och stilla. ITALIEN. Ryska kejsarinnans vistande i Italien tyckes icke hafva varit af den båtnad för hennes helsa, man päräknat. Enligt notiser från Neapel af den 2 April, der kejsarinnan ännu uppeböll sig, tillät bennes sjukdom henne icke att lemna sina rum. TURKIET. Den liberala anda, som med Reschid Pascha intrådt i turkiska styrelsen, har nu upppenbarat sig i ett konseljens manifest, som utkommit på turkiska, grekiska och armenianska språken och skall uppläsas i alla rikets moscher och kyrkor. Derutinnan uttalas en hel hop liberala och humana grundsatser, som vore alldeles förlräsfliga, om bara de tillämpades. POLSKA ANGELÄGENIIETERN. Krakaus öde ligger i händerna på de i Berlin till en konferens förenade 3 skyddsmakternes ombud. Österrikes ombud lär föreslagit en delning af fristatens område, hvilken plan väl vunnit vederbörandes bifall, men stott på hinder uti Wiener-traktaternas bestämmelser, hvilka man af undseende för Frankrihke och England icke tror sig böra uppenbart kränka. Den polska nationalitet, som bibehållit sig i Krakau, vill man imellertid till hvad pris som hellst tillintetgöra, och Berliner-konserensen har nu alltså der svåra uppgiften att så tillvägabringa detta, alt Wiener-traktaternas grundbestämmelser till skenet upprätthållas. Polisdirektionen i Krakau bar vid höga böter och arrest, hvilka straff fördubbas vid upprepade fall, stadgat att ingen sär hysa nagon, vare sig ineller utländsk person, i sin boning utan att inom vissa timmar anmäla det för poliseb. Om den felande icke är husegare, så får jemte honom äfven egaren till det hus, han bebor, pligta för det han icke sett bättre upp med sitt tjenstfolk eller sina hyresgäster. — Bland de personer, som af undersökningskommissionen blifvit lossläppta, befinner sig åfven bankiren Wollf, insurgenternas finansminister. Allt tyckes antyda att tillståndet i Gallizien är ojemsorligt betänkligare och osäkrare, än före insurektionens undertryckande. Den 42 inträffade notis i Breslau att postbindelsen var afskuren emellan Krakau och Galli-ien; en notis från galliziska gränsen af den 40 April förmäler att staden Taarow förklarats i belägringstillständ, allt fula tecken. Landets generalguvernör, erkehertig Ferdinand, bar imellertid i största inkognito lemnat Lemberg och hegilvit sig till Wien, der han inträffade den 9 April. De trupper, som blifvit beordrade att inrycka i Gallizien till lugnets återställande i denna provins, utgöras af 2 regementer infanteri, ett husarregemente och 2 bataljoner gränsmilis. Bland anförarne för de upproriske bönderne utmärker sig isynnerhet en vid namn Jakob Szela, å hvars tillvaro och makt bekräftelse vunniis derigenom, att resande ankommit från Gallerien till krakau, med af honom utfärdade pass. Han kallar sig: lerre öfver lif och död. Man förmodar, alt, om han icke sjelt är en bildad, de högre stånden tillhörig person af Krakauer-insurgenterna, han åtminstone har en klok och bildad rädeilvare vid sin sida. En dag skall Szela i en syrspånnig vagn med blott 4 följeslagare kommit till Tarnow, för att — — UOO—FC—pW — —— D 2 7-3 Ä