Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 april 1846, sida 1

———————— — — —— 2QtA: —aääääa4al på den genom särskildte val för ändatnålet med Ståndens förtroende utrustade Nämnd ansåg tjenligast att utföra ombildningen; och han har ic: ke såstat ringaste uppmärksamhet dervid, alt Sveriges Allmoge genom sina representanter: Bondeståndet, samt Sveriges Städer genom sina liva beslut en gång gillat bem. förslag och således uttryckt den stora ploralitetens af nationen allmänna osvertygelse och önskningar i dens na fråga. Han nöjer sig med, att bloll (om det skall innebåra varning eller bot är nästan omöjligt all säga) göra den anmärkning, att asinnenas splittring icke alstrar sredens välsignelsec och att ahäsderna framställa varnande läror om tvedrägtens olycksbringande verkningar på ett lands yttre politiska ställning, så väl som på dess inre välstånd och dresnade, — allt fraser, som Hr grefven borde veta, at Svenska nationen tillräckligt fått sedan årbundraden lära sig att praktiskt inse, då den djupt lidit genom striderna mellan konungaätter, adel och prelater, — strider, som förts om hvilken at dessa förtryckare, som skulle godtyckligt få regera landet, utsuga folket och sälja dess söner till utländske makters tjenst, samt i sednare tider, vid riksdagatve, skådat huru under en liknöjd overksamhet af landets regering, adel och prester inbördes lifvat hvarandras mod, att, med lla hänfallt förakt för det allmänna tänkesättet, sorhindra och sörvrida alla lagliga bemödanden att reformera ett gammalt murket statsskick, och ett vid jemförelsen med flera andra folk. otillfredsställande samhällsskick. Det anstär sannerligen icke i detta ögooblick en regering, som redan bordt känna samvetsförebräelse ölver att halva så svagt och inbundet betett sig i folkets största fråga, alt nu beklaga sig Öfver, om atvedrägteng skulle redan befionas hafva gjort henne litet bryderi i sin ayttre politiska Slällninga; ty bon hade redan före 4844 års förhastade riksdag bordt inse, att just hennes egen egoistiska och neutrala politik, inom en af nationen misstrodd och missaktad ståndsrepresentation skulle framkalla de eländigaste symptomer af en redan organiserad splittring, och att hennes egna och Svenska folkets naturliga yltre fiender just deraf skulle få ökadt mod, att al henne fordra en fortfarande overksamhet, eller en förökad omsorg att söndra, splittra och försvaga nationens anda och kraft. Slatsministern säger, att uti det sätt, hvarpå Konungen bebagat gå Rikets Ständers önskan, i afseende å representationsfrågans behandling, till mötes, uppenbarar sig syftemålet, alt vid beredningen af frågan, under fredsamma ölverläggningar och inbördes meddelade upplysningar, skiljda meningar och interessen må, så vidt möjlist förenas ; och han antager, att man ej kan belvisla, att detta säkrast befrämjas genom en rådslående församling, särskildt för denna frågas behandling bildad, under förhållanden, som lemna rum för en grundlig och ostörd granskning af ämnet, och sammansatt af män, hvilkas upplysning och fosterlandskärlek förvissa derom, att de, fria från all väld, fördom och ensidighet, skola utföra silt uppdrag, etc. Allt detta kan låta rätt bra i ett tal; men hvart tager det vägen i den obevekliga verkligheten. En vrådslående församling, som lemnas utan att få något bestämdt att rådslå öfver, utan sjelf skall upptaga en så vidsträckt fråga som den, hvilken nu öfverlemnats till kommittöen, är icke mer allena rådslående, den är en uttänkande och utarbetande församling, af hvilken man, så alt säga, fordrar alt ordna chaos. Man skulle kunna nästan tro, alt Konungen af Sverige och Norrige gör sig det öfverdrifna bekymret, att, då Sveriges nalionalrepresentation allmänt är förklarad vara oduglig, låta utarbeta en normalrepresentation, elt slags mönster för hela verlden ; och alt, oaktadt hela den upplysta verlden redan börjat erkänna, att Norriges representation är ganska god, H. M. sjell icke så anser densamma, utan troligen vill utsträcka doftrirepresentanter : Borgareståndet, medelst