VN 7) Ö111 11TYA pp DIiRH vLU1 dludga löner, tionde, sportler , med ett ord: all sin sörmögenhet fran folket, icke rimligen kunna vara berättigade, alt representera för denna samma förmogenbet, som de få till skänks af det, och att rösta om forokningen af sina egna inkomster, 0. s. v., så vida ej folket sjelf, öfvertygadt om deras personliga egenskaper och rätträdighet, vill göra dem till sina ombud. Det är en direkt följd af denna enkla sanning, att, huru än man genom kameralistiska och statistiska hocus pocus kan söka bestämma proportionerna dem emellan, dessa likväl alltid blifva obilliga, 1 bänseende till folket och dess naturliga rätt, alt såsom menskliga väsenden och medlemmar af en samhällsförening, der enhvar blott har elt lif att vågå sor statens sjelsståndighet och blott en varelse att erbjuda sor att draga stateus bördor, gemensamt och med lika rättigheter få deltaga i valet af de ombud, som skola uttrycka allas tänkesätt och vilja. Saken är sålunda helt enkel: inga stånd, inga klasser, inga enskilda interessen såsom grund för en sann nationalrepresentation! Allmän rösträtt; men garantier, att de valde kunna motsvara deras kall! För detta hade Hr statsministern icke behöft råda kommitterade till asamlandet af fullständiga statistiska uppgister. Det är blott ett gammalt upptäg, som, då det för trettio år sedan användes af ett reaktionärt konstitutionsutskott såsom skål att ej uppfylla 4810 års beslut om representationens förbättrande, redan då väckte folkets åtlöje; och man kan tryggt försäkra Hr Gresven, att, med alla upptänkliga siffror i detta fall, han nu icke kan öfvertyga någon om, att man funnit rätta aferhållandet emellan klassernas vigt och betydenhet;o t. ex. emellan en född adlig representant, en prestvald prest, en skråvald borgare och en stundom al två, tre elektorer vald bonde. Då man vidare ser Hr statsministern af de med Svenska regeriogens förtroende utrustade kommitterade fordra, att de skola göra aen framställning om de representativa formerna i Europas olrige konstitutionella lånder;o så måste man le åt omsorgen att afvända pröfningen från de transatlantiska mönstren, bvilka dock måhånda kunde passa så mycket båttre, som vi endast der kunna under samma klimat, samma natur, samma latitud bafva att söka en ledning, om vi ej skola söka den i det envåäldsstyrda ryska kolossväldet. Men då man tillika finner, att Hans Excellens fordrar denna framställniug utsträckt ända till dessa sormers amer eller mindre välgörande inverkan på 4:0) ärendernas gång, 2:0) lagarnes helgd, och 5:o nationernas utveckling, o måste man, (utan att fästa vidare vigt vid den betydelsefulla klassifikationen af dessa ämnen, som synes heldre bordt vara alldeles omvänd) varna för alt på sådant sätt försätta regeringen i obehaget, att, i ett blifvande förslag, (ty det är ju meningen att åstadkomma ett sådant) genom dylika omdömen om andra länders regeringsformer, gå ifrån den visa neutralitet, den visat sig så mån om att iakttaga, angående landets egna. Eller är måhända meningen att få ett Kongl. svenskt omdöme om den Norrska representationens stora brister, bondregementet, suspensiva vetot, adelsbristen, m. m., för att dermed trösta de konungske? i Norrige, liksom hos oss? llans excellens har ett excellent begrepp om pational-representationen (folkrepresentation får man nemligen ej kalla denj; det är: att dess beslut böra vara sanna uttryck af nationens behof och önskningar, men att inom den tillika bör finnas den motkraft, som försäkrar samhåället emot skadliga och förhastade åtgärder. Detta är ju alldeles förträffligt! Kommitteen bör deri finna en stor lättnad i sina bekymmer. Heldre än den bråkar med, att under tusende bekymmer, historiska undersökningar. och statistiska tabeller, få en representation, som sannt uttrycker nationens tänkesätt och derjemte nödgas utfundera en motkraft, som skall tillintetgöra eller bortvränga dessa uttryck, så är det