Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 april 1846, sida 1

räkning. och jag anmodades om att förse honom med igenkänningstecken eller kreditiver till sadana personer, som kunde vara honom behjelplige till att komma öfver gränsen, fara tillbaka igen eller dölja sig. samt förskafla honom utvägar att obehindradt resa i konungariket; men jag afslog denna begäran, enär jag icke ville betro en menniska, hvars redlighet och palitlighet jag kände så litet till, så många personers säkerhet. Men andre af mina bröder i landsflykten voro mindre försigtige. än jag, och försago nonowm med de resommendationer, de kunde tillvägabringa icke allenast i Polen. utan äfven i Tyskland, för att unuderlälta hans resa genom detta laod. Han var icke förr ankommen till Dresden, än han begaf sig till en professor, till hvilken han blifvit rekommenderad, en enthusiast för de liberala ideerna och som hade bevisat de polske flyktingarne manga vigtiga tjenster. Professorn, som på sednare tider blifvit nagot orolig genom åtskilliga anställda undersökningar, visade imellertid icke nagon synnerlig lust att vaga något, tills hans gäst föll på den ideen att hearbeta hans känslor genom at! framställa sig som en landsflyktig son, som kallades tillbaka till fosterlandet för utt vara tillstädes vid sin fars dödsbädd, och icke var i stand att resa vidare, med mindre professoru ville använda sitt inflytande för att skaffa honom ett falskt pass. Den godtrogne, hederlige mannen lät ötvertala sig af hans rörande bistoria, brast i tarar och föll Pawlofiski om halsen, utropande: 0, min bror! Jag vill heldre utsätta mig för hvarje fara, än längre se er så olycklig. Ä I Sachsen liksom i hela Tyskland finnes ett parti, som affekicerar ytterst liberala adigter och innefattar alla vetenskapsmän och litteratörer. som icke blitvit vunne genom ett embete, en pension eller en bandstump. Under det politiska oroligheter berrskade i grannstalerna. sålänge Julirevolutionen ännu var i . 22:2:::::: o——ä—ä— — —t