Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 april 1846, sida 1

i detta sall så vida, alt jag knappast kan se en katt, eller en bund, utan ate tänka på en hosman, eller en supplikaut, ehuru det elter milt förmenande icke vill så litet till alt genast finna olikheten dessa väsenden emellan: Denna min fyndighet är lör resten en sak, som jag allsicke berömmer mig al, och jag omtalar den här endast såsom en passande inledning till följande lilla berättelse: Jag gick härom dagen; fördjupad i hvarjehanda tankar, på stora hamngatan, der min uppmärhsamhet väcktes genom nagra synnerligen kraftiga steg bakom mig. Jag vände mig om och varseblel då en till hälften som bonde, till hälften som sjöman klädd harl, som bäde fött på sig ett par splitter nya, blanha stöflar, hvilka han, for att rigtigt kunna visa desamma, hade dragit utanpå benblåderna. Den sornojsamhet, som lyste ur havs ogon, och den stolta hallping, med hvilhen han, oaktadt hans kläder för öfrigt voro mycket barslitna, förde sin lilla person, ofvertygade mig genast om, att hela hans själ bade sjunkit ned i de nya, blanka stoslarne, eller, för att tala tydligare, han betraktade för ögonblicnet stöflarne säsom sin egentliga personligbet och antog, att alla andra gjorde på samma satt och följaktligen ansago honom för att vara en rigtig dunderkarl. Plotsligt kom den dör tyndighetsandan ölver mig och jag tänkte vid mig sjell: gÅck, huru mänga store och mäktige män likna icke denne harl! huru många diplomater förgäla icke statens usla skick i allmänhet öfver en ringa del af densamma, hvilken tager sig någorlunda bra ut; och buru mängen kung bar icke liknat honom, i det han t. exe. trott, alt derföre, att han bade godt af solket, bade äfven folket godt af honomlo5 i IV. Utdrag ur ett lands historia; Vår Herre satte en gång en srihetsmössa på ett visst folk; men folket sjelft trodde, att det var en nattmössa, som det hade fått på sig, drog den fordenskull ned ofver öronen och — hade sig all sofva. Under det att folket sor, log man mycket sorsigtigt bort frihetsmössan och satte i hennes stalle en nattmössa på det I djup sömn försänkta folkets hufvud. Imellertid bade folket i en dröm haft en slags uppenbarelse om, alt alt det hade en frihetsmossa på sig. bet vaknade, tog af sig hufvudbetäckningen, fann naturligtvis, alt denna utgjordes af en natimossa, drog den äter ned ölver öronen och lade sig anyo all sofva. När manne det äter skall homma att vakna? gå