Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 april 1846, sida 1

färre iglar och grodor tamt kanhända en smula shugga emellan klipporna. Vid ingangen till klyftan guäggade min bäst, och en annan häst, som jag icke sag, besvarade straxt hans gnäggande. Näppeligen hade jag ridit hundrade steg, :örrän klystan, som plötsligt utvidgade sig, tedde sigsör migsom ett slags naturlig cirkus, som fullkomligt var beskuggad ufdeomgifvande höga bergen. Det var omöjligt att träffa på ett ställe, som lofvade vandraren en behagligare hvilopunkt. Vid foten af höga klippor framqvällde källan porlande ocb föll i en liten bassin, belagd med sund. så hvit som suö. Fem eller sex vackra grönskande ekar, städse i skygd för vinden och förfriskade af källan, reste sig vid dess bräddar och betäckte den med sin täta skugga; och slutligen stack upp ett fint, fiskt grås omkring bassinen, en bättre säng, än man skulle finna i nagot värdshus på 10 mils omkrets. Åran att hafva upptäckt ett så vackert ställe iillhörde icke mig. En man hvilade sig allaredan der, och soft utan tvifvel. då jag trängde ditin. Väckt af hästarnes gnäggande, hade hen rest sig upp och närmat sig sin häst, som bade begagnat sig af sin berres sömn för att göra sig ett godt mal af gräset som omgaf honom. Haus ryttare var en ung karl af medelmättig storlek, men at ett, kraftigt utseende och med en mörk och stolt blick. Hans hy, som måste ha varit vacker, hade genom solens verkan blifvit mörkare, än hans här. I den ena handen höll han hästens grimma och i den andra en skrabössa af koppar. Jag tillstar. att i början ötverraskades jag nagot af bössan och dess egares vilda utseende, men Jag trodde icke mycket på röfvare. emedan jag hört så mycket talas om dem och aldrig mött uagon. Dessutom hade jag sett mången ärlig förpaktare beväpna sig ända till tånderne, för att fara till marknaden, så att asynen af ett skjutgevär icke berättigade mig atl sätta den obekantes moralitet i tvifvel. Och dess