Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 april 1846, sida 1

sta riksmöte i mina propositioner stamställa detsamma till Ständernas profning och, om det uthärdar eldprofvet i de tyra standen, utan alla invändningar sanktionera detsamma. Inlen en kommitte utarbeta ett sådant der förslag!o — Deputationen trodde knappt sina egna öron, utan stod der alldeles förbluftad och handfallen. — Uvad befaller Ers Majestät? yttrade slutligen med stapplande tunga en af de deputerade, under Jet han helt konsternerad lät sin hatt löpa mellan singrarne, liksom om den hade varit en rosenhrans; men Kungen bugade sig, utan att svara ett enda ord, och dermed var audiensen sorbi. — pa deputationen sedan kom ned på Notrbro, efterträdde glädjen lorvaningen. be depulerade rätade på sig, antogo en mycket barsk min och yttrade sinsemellan: aJo jo, det der tog skruf det. Nu måste ban gå in på vära propositioner. ber ser man, hvad ihärdigbet, oorskråckthet och kraft förmå uträttal Nu skole vi elt-tiu tre få ett representationssörslag i ordning, och så — farväl med Svea rikes iyra 40beständo. IIurrah lo Nu sorvirrades drommen, och jag sjönk i en djup sömn, under hvilken inga drombilder uppenbarade sig sör mill öga. En stund derefter lorekom det mig, som om jag vakvade, Mädde på mig och gick ned på vatan. Och jag kom till ett präktigt bus, öfver byars hulvudingang med stora gyllene bokstålver stod att läsa följande inskription: År efter Christi börd det ettusendeåttahundrade och på det fyrationdesjette, i Konung Oscar I:s tredje regermgsår, lades grunden till denna byggnad, och ar 1866 invigdes den tll ett swmlingsstulle för konumissioner och komnuttcer.? — Forundrad trådde jag in i denna helgedom, och i en stor sal säg jag samma deputation, som jag förut seu i min drom, sitta omkring ett stort, med blatt kläde ofverdraget, bord och arbeta. Samilige dess medlemmar bade blifvit grå i bufvudet som dufvor, och tiden hade grält djupa såror i deras ansigten. Då jag, öfverraskad af denna syn, sräi gade en sorbigaende, ähvad de der Ilerrarne sysselsatte sig medo, svarade han: -De hålla på att utarbeta ett nytt representalionsförslag. I. . Sken och verkli. het. . Jag har hört påstås, att qvickhet icke är något annat, än en fyndighet i att kunna hitta på likheter och olikheter, och om denna delinition af ordet qvickhet är rigtig, så är jag