Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 april 1846, sida 1

Revy af StocläalaoImas-Tädmämgarne. Postoch Inrikes-Tidningar hafva låtit en insändare definiera ordet alustlägero, och under det ban försvarar den klassiska benhämningen dofningslägero vidt och bredt förorda dessas nytta, m. m. Ilan åberopar för sin sats gamla konungabref och riksdagsbeslut sedan Carl XI och efrihetstideno; och gör sig mycket besvär alt utreda, hvad väl ingen lärer bestrida, all större truppers af alla olika vapen rörelser äro en god och äfven behöflig lärospan för befälet isynnerhet, och för den del al en stående här, som kan behölvas såsom instruktörer, underbefäl o. s. v. Men häraf loljer alldeles icke, att det är klokt eller nödigt, att i ett land, som i sredstid kunde hafva nog af 42 till 15,000 man stående infanteri, hålla 23 till 24,000, eller alt bekosta sammandragningar af 40 till 12,000 man, för att lära befälet de olika vapnens gemensamma bruk, o. s. v. Det är nemligen säkert, alt man med 5 till 4000 man infanteri, 6 a 8 sqvadroner samt 5 till 4 batterier kan visa alla de exempel härpå, som kunna i allmänhet beböfvas; och författarens språkande om simulacrer, beräknade att lemna i bataljons-, esqvadronsoch batteri-chesernas skön att handla oberoende af ordres, bevisar en stor okunnighet om lämpligaste sättet att göra fältöfningar nyttiga för besälet. All erfarenhet har visat, att dylika simulacrer tjena till intet; att de blott framkalla oordningar, ofta olyckor, aldrig verklig undervisning. kuda saltel att gora manovrerna nyttiga, är: att de ske efter en förut uppgjord, af allt befäl allmänt känd, plan; att hvarje rörelse, hvarje sär