Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 april 1846, sida 1

tiden, mest frisinnade politiske skriftställare, aupploser det konstitutionella samhällsskicket i sina sannskyldiga beståndsdelar; om man med fördowmsfritt öga betraktar hvar och en af dem för sig, skall man förvånas öfver det halllosa och onaturliga, som ligger till grund för dem. Staten har en monark, redan i sin moders sköte på förhand bestämd till denna vårdighet. Huru lytt till kropp och själ han än må vara, är ban likväl utsedd att beherrska henne, och millioners väl skall bero af denna bräckliga varelse, som ej äger krafter att bero af sig sjelf, och om hvilken ingen kan förutsäga, huruvida han någonsin skall erhålla desamme.o — Något sådant älventyrar man icke i stater med republikansk styrelsesorm, d. v. s. med en sådan, i hvilken allas förnuftsenliga vilja är allas lag, eller, såsom Rotteck mera vetenskapligt uttrycker sig: Stalsmakten är ett uttryck af hela samfundets gemensamma sornustiga vilja. Statsmakten litar i sådana stater på sig sjelf, och icke på en enda individ. Illa vore det ock i sanning beställdt med mensklighetens sak, om den skulle bero af det tillsalliga och ovissa i en dödlig förmåga, ett dodligt lorstand, en dödlig vilja, dessa vacklande och sorunderliga ting, som i dag äro något, 1 morgon intet, och som den första tilldragelsernas storm kan dödstinga.? Ålven vid valet af en afsältbar regent (han må nu hafva hvad namn som heldst: konsul, president, riksföreståndare eller konung), kan man feltaga sig; men man får då åtminstone icke mer, an en viss bestämd tid, plikta för sin villa ; man tvingas icke, alt, såsom nu, under loppet af länga år begråta densamma och under en ännu vida längre tid hafva smärtande känningar af de resultater, som den en gång framkallade. Mycket, mer än mycket, kunde ännu vara att yttra om den republikanska styrelse-formens företräden framför den absolutistiska, eller monarkiskt-konstitutionella; men detta skulle föra oss vida utom den inskränkta gränsen af ett mindre dagblad, och denna driste vi icke att öfverskrida. bet bar dessutom i detta ämne blifvit taladt och skrifvet så mycket, alt man i den vägen näppeligen kan komma med något nytt. Detta har icke eller varit vår mening, utan endast att uppfriska minnet af den gamla goda läran, att af alla statslormer är en väl ordnad republik den mest onskansvärda och ändamälsenliga. D(i 5656