Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 april 1846, sida 2

Slutligen honuner prinscus mätress; hon finner prinsessan illa kladd, och såger heune sin mening. Anun besynuerligare är det sätt. hearpa prinsen persouligen emotlager sin gemal, det är så besynnerligt, att lord Manmnesburys egna ord böra anföras : yl fölid af etiketten presenterade jag prinsessan Caroli:a för honom; det var ingen aunan. än vi 3, tillstådes. IIOu ville hyäböja för honom sasom jag hade sagt. hon skulle göra. Han reste henne artigt upp och omfamnade henne. men sade nästan icke ett enda ord, vände henue ryggen och gick bort i en vra al rummet, hvarest ban kallade mig till sig och sade: oIIarris, jag mar icke bra; skaffa mig en sup bränvin. Jag sade till bonowm: Skulle ni icke göra bättre uti att taga ett glas vatten: llvaruppa han svarade mycket vresigt: NeJ, jag skall till drottulugen. Derpu sick han. Priusessan stod stum af förvåi och sade till mig: in Gud! är priusen alltid ; finner bGunm mycket för korpulen:. och lungi ifrau så vackar, som hars porträtt. Jag sade, att hans kongl. höghet naturligtvis var mycket betapen vt deuna första sammankomst, men att hon visst i una bonom helt anhfiorluuda vid bordet. Vid middagsbordet kom turen till prinsessan; hon ville vara qvick, och var sinahklös. Hon sade cen mängd gvickbeter, alla af en temmeligen simpel natur, och rigtade mot lady Verseyv. som ätven salt vid bordet, men teg helt stilla. Detta första möte afgjorde de begge makarucs öde. Eu hvar vet huru det sedan gick. I!vad lord Malmesbury angar, så kunde prinsen aldrig förlata honom att hafva tillvägabragt detta giftermal. SPul.