zve trenne Statsforimmerna ). I tidens begynnelse, det vill säga i sordna dagar, då menniskorna voro mera menlöse och oskyldige, än nu, kände man endast tvenne istatsformer: den fria, demokratien, folkväldet, och den icke fria, tyranniet, eller, betecknadt med ett våra begrepp om detsamma mera motsvarande ord, envåldsregeringen. I en sednare tid, då konsten steg och det blef ett bruk att lefva uti så kallade pohlska äkteni skap, ingingo nyssbemälte stalsformer en dylik äkta förening, och frukten af densamma blel en son, en alltsor söt pojke, som erholl namnet Kkonstidution och, törmedelst sin härkomst, hade den egenskapen att vara ett melianting al fribet och ofrihet, salunda nemligen, att de, som lefde under hans spira, inbillade sig, alt de voro verkligen srie. be trenne statstormer, hvilka vi nu känne, kunna alltså karakteriseras på soljande sätt: i den ena är man fri, i den andta inbillar man sig att vara det, och i den tredje hvarken man är det eller inbillar sig vara detsamma. ben första af dessa statstormer är den republikanska; den andra den hons bitutionella, och den tredje den absolutistiska, I eller, som man nu äfven brukar kalla densamma, allenastyrandets. For att imellertid, hvad ofvananförda desinitioner beträffar, icke blifva misssorstadde, annalle vi, att läsaren matte lägga noga märke till, I att vi icke talat om statslormernas godhet, utan endast om den olika grad altrihet, hvilken man under dem befinner sig i åtnjutande al. Så t. ex. hafve vi väl avutydt, att absolutismen är den statsform, under, hvilken man är minst sci; men vi lalve icke derfore sagt, att den minst af alla sörjer för sina medlemmars väl, eller är ur stand att hunna tillvägabringa något sädant. För ett sådant yttrande skole vi uog veta att taga oss tillvara, dels emedan Herr t.f. jJuslitiestatsministern wojligtvis shulle kunna finna det vara stridande mot den 2i lrycksrihetslagen, hvilken handlar om åsmådliga och sorgripliga omdömen om de makter, med hvilka riket lelver i fredligt sorhallamdep, och vi till följe deral kunde fi oss en sjerte tiycksrihetsaktion på halsen; dels och fornämligast af det skäl, att en dylik obegränsad sordomelse, uttalad osver en statslorm, som bar bestatt, bestar och sor sitt bestandande funnit manga snilirike och sörträlflige mäns (t. ex. en Macehiavells) sorsvar, lindrigast sagdt skulle vara olämpsig. val sordre ) Fritt, efter en utländsk tidning.