Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 april 1846, sida 1

mpande genom de trenne stora makternas och fornämligast Rysslands mellankomst, bafve ett det mest färska exempel på, att det dock mätte hafva sina behag att stå under allenastyrandets lydno och ledas af dess saderliga jernband. En stat utan srinet beböfver icke eller befinna sig i saknad af kralt mot yttre fiender, fastän dess innebyggare icke besjälas af en sådan anda, som de fria solhslagen; fastän dess puls slår längsommare, dess blod flyter trögare, dess lemmar sakna den spänvstigbet och den styrka, som utmärka frihetens söner. ben kan i första rummet vara stark i anseende till vidden af sina gränsor och mängden al sina innebyggare. De gralvar, öfver hbyilka det lilla, fria folket kastar spänger och sedan med lifsfara passerar, dessa fyller den med sinä menviskoskaror, nedtrampar dem i djupet och drager med sina ännu talrikare massor öfver denna hemska brygga fram mot det lilla folket, som det låter slagta millioner, intills det blir trött af blodsarbetet och mäste låta slagta sig sjelst af de olverblifna millioneroa; och då hafva dessa at sin beherrskare vunnit en stor och berömvärd seger — ja, på heder och ära, eh berömvärd seger .... En absolutistisk stat han än vidare, antingen den är liten eller stor, vara stark, när en mäktig anda beherrskar densamma. be väldiga andarne förstå att ingjuta lif och kraft tillochmed hos slafvarne: de förstå alt elda, tjusa och hänföra dem. Visserligen är det endast en träldomens entbusiasm, af hvilken de fattas ; men det är dock en en thusiasm, och med den kunna stora ting uträttas. Eller vunno icke Fransmännen sina mest lysande segrar under den tid, då Napoleon med sin despotiska vilja gick framför den i striden ? Läto icke de Preussiska grenadiererne med mycket nöje slå ihjäl sig för deras aa hbte Fri ta, och lystade icke Carl XII:s krigare på batten, när de nämnde hans namn, dens namn, hvilken Turkarne ännu, sedan hans lyckas sol redan gatt ned, kallade jernbufvudet? — Åhjo! en mäktig och stark vilja förenar Jätt de svaga, bräckliga pilarne till en knippa, som icke kan afbrytas ; sätter armar, ben och sinnen i rörelse ; upplilvar, besvärjer och sormanar; utdelar berom och snäsor, prygel och hederstecken, grafvar och marskalkstafvar, och. ... allt går sörträffligt. For att alltid befinna sig väl, behöfver en sådan stat endast sorja för, att den alltid har ett utomordentligt geni, en Napo leon, eller en Fredrik, i spetsen för sina an