Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 april 1846, sida 1

ligt, att bon genom att följa detta räd att aldeles icke säga nagot. skulle vanskligen utsätta sig för att säga för mycket. Eu annan gang anbefaller han henne att sa sällan som möjligt lägga någon mening i dagen, och hvarken tala om politik eller statsvarf. Detta liknar den tryckfribet, Figaro talar om; man kan skrifva om allt, blott icke om religion, politik o. s. v. kort sagt om allt, bvarom man talar. För öfrigt visar prinsessan en god vilja; hon tager gerna emot hvarje rad, begär dem tillochmed; lord Malmesburys räd äro mycket visa. De utgöra en sann katechism. IIan påminner prinsessan om att icke bry sig om sqvalier och att göra skilnad emellan välvilja och förtrolighet. Fröken Hatrfelt tar lorden afsides och säger: Jag besvärjer er, laga för all del, att prinsen i början later prinsessan föra ett mycket isoleradt lif. Hon bar alltid lefvat mycket inskränkt, och hvarje hennes steg hur man bevakat, det måste så vara; derest hon så plötsligt kommer ut i verlden, utan att minsta band bafler henne tillbaka, kan lätt hela hennes lif taga en skef rigming. Hon har icke något dåligt hjerta, hon har aldrig gjort något ondt, men bon later alltid tungan löpa utan att tänka, hon talar utan allt aterhall. derför tillägger man henne (till och med vid detta lilla bof, känstor och åsigter, som hon aldrig hyst. ILIuruledes skall det gå henue i England, hvarest hon skall blifva omgifven af kloka och intriganta damer, som skola lägga henne i munnen, hvad de finna för godt, enär hon talar, utan att veta hvad hon säger. Dessutom är hon mycket fåfäng, och besitter ingen styrka i karakteren, ehuru heune icke fattas snille; i händelse man smickrar henne för mycket, och priusen gör för mycket affår af heune, skall man förvrida bufvudet på henne. Det tir likaså nödvändigt att hon fruktar honom, som att bon älskat honom. Det skall blifva en oestergiflig nödvändighet, att han haller henne strängt och att han gör sig fruktad af henne, annars kommer hon att förga sig.