lag sornedrades. Slanislaus var en half filosof, som hade toörviilat sig på tbronen; han ägde ett sundt vett, litterär bildning och en god vilja; men han var svag lill karakteren; han kände det förödmjukande uti sin roll, men han förstod hvarhen att sorädla eller ötvergifva den, Jag känner allt för väl, sade han till Harris, de tornen, med hvilka en krona är besatt. Jag hade tor länge sedan bortkastat den, derest jag icke haft undscende sor all lemna min post, Tro mig, sträfva aldrig efter höga ställningar i litvet, de sorbifttra blott delta .... Jag vågade att fika etter en krona, och nu, då jag fått den, känner jag mig olycklig Denne svage Diokletianus. Som det icke en gång var tillåtet att draga sig tilibaka till en liten trädgård, skref till en af sina vänner i England: oskulie man någonsin tilibjuda er Polens krona, så alråder jag er alt taga emot den, så framt ert lugn är er kärtl. Vid andra tillfällen visade dock dchne olycklige furste verkligen hogsinta lkänkesätt, och han ultryckte de:n i ell språk, som icke saknade vältalighet. således skref han till Sir soseph Yorke, engelsk gasandt i Haag: Odet skall en gåäng tröttna alt forfölja mig, och Gud, som icke gör något förgäfves, kan icke för intet, på ett så ovanligt säll nalva gjort mig Ell konung h gifvil mig denna outslächliga åtra elter att lyck liggora mitt solk. Måhända skola just de olyckor, det sjelf ådrager sig, hastigare lära det att öfvergsifva sina fördomar, än mina formaningar i lugnare tider skulle hafva kunnat, Måbända är jag också bestämd till att blifva offret tor dess galenskap, på det alt ett stort exempel och en stor revolution må kunna gagna vara efterkommande. Välan! Derest jag ser, all jag i tilldragelsernas stora kedja skall vara den olyckliga länken, på hvilken ordet affer står skrifvet, skall jag veta alt uppfylla min bestämmelse. Då Harris, sedan han 1772 tilllrädt ministerposten