Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 mars 1846, sida 1

behandlade. Såsom det nu iillgår, skall alltid styrelsen blilva utsatt for misstag, inkonseqvenser och inre tvister, samt a ena sidan konunsen få mindre aktning för konseljens ledamöter, under det desse ofta tro sig finna brister hos honom, hvilka atminstone icke behosde framstå offentligt, om han hade en konselj-president, hvilken ägde hans och deras gemensamma fortroende. Den höga moraliska ansvarighet, som; jemte den for hela radet gemensamma juridiska ansvarigheten, alage en sädan hulvudperson i radkammaren, skulle mera än allt annat, mera än alla lagar och konunga belallningar, betrygga nationen i afseende på dess angerlågenheters kloka och rättvisa ledning, till bonungens och solkets inbördes belatenhet och endrågt. Men så vilja icke dessa kotterier hafva det, hvilha nu tro sig hunna styra i smatt, genom alla mojliga sidovågar, kjurtelvågen inberåhnad; och som derföre hoppas, all en vacker dag, på samma sätt, hunna regera, genom den misssorstådda allenaslyrande principens verkliggorande, i allt. bet år för detta mal, som Post-tidaingen arbetar, då den latsar en sadan omhet om Svenska honungars rätt att dallena styra ribeto, och en sådan bitterhet emot aminister-styrelse.o Det är derföre, som man aldrig vill shilja mellan aregeray och åstvrar: det förra, som är konungens rätt, det sednare, som är en ansvarig iministeres pligt. Aftonbladet meddelar utur en ensgelsk journal en artikel: astriden emellan Skandinavismen och Germanismen, om språket och tronföljden i södra Danmarha, hvilken är af ganska stort intresse. Man finner deraf, att forhallandet med Slesvig är sa pass tryggadt, genom fredsslut och traktater, att åtminstone det landet icke utan att kränka dessa och detas garanter, kan afhändas danska staten. Med Lauenburg är dessutom samma forhillande, och hvad Holstein angar, så torde vål ock den tvi sten en gang hunna slitas till Danmarks lordelAltonbladet berigtigar en del uppgifter uturtidningen eUpsalad, angåcnde kapten lindebergs sorhallanden till Åitonbladet, under det han var medarbetare deri, hvilka Upsalatidningen vanstållt; det har äfven i ett alitet thorsdagsbrefa, till den agamle bekantew, lemnat en del upplysningar om rätta förballandet med flera i abagena emot Åssionbladet framställda beskyllningar. I en artikel com homan unisma, af Kar Gultzkow, finner man det egeutlisa syftemaled för denna idee tramstäldt. Det kan ej vara atr