Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 mars 1846, sida 1

vermäktig jord-aristokrati; sjelfva samvetsforebråelsen att hafva lemnat Finland ösvergilvet i beroende af en autokrats billighetskänsla och i fråga om dess intellektuella och materiella utbildning, sammanokadt med den deri underlagsna slaviska solkstammen; slutligen sympathierna för det tyska folket, från hvilket vi hemtat så mycket for vår kultur, och hvilket vi hittills endast kunnat vedergälla med att gjuta litet svenskt blod för dess religiosa och na ionella frihet: allt detta förenar sig att gilva oss en standpunkt i norra Europas statslif, på hvilken vi icke, utan blygd och änger, kunna utsätta oss för sorebraelsen, att under det allmänna strälvandet till samhällsskickets förbättrande, sta med handerna i kors, betrakta likgiltigt de sasänga bemodandena omkring oss, och icke endast underlata att uppträda sasvm en genom exempel lisvande, genom inslytelse medlande solhhrast, utan äfven sjellva sorsumma att sorbaltra var egen samhällsstallning, samt slutligen genom all denna dasighet och obeslutsamhet till och med sorhindra eller sordroja sramskridandet, i det land, der en sornustigare och friare statssorlattning redan börjat att losva sramgang ät fribeten och en lyckosam folkstyrelse. År detla en sanning — och, vid Gud! så är det — då synes det, som om ingen tid vore att förlora, och all antagandet al ett, på en stor och väldig moralisk och social grund uppfördt system ar en hög, en helig pligt for svenska folket och dess regering. benna sats är sa mycket vigtigare, att erkanna, som framtiden möjligen kan böra i sitt sköte manget sorhallande, hvilket skulle gora besastandet af ett sadant system svarare än nu, och derigenom ännu längre afvända hela norra Europas lyckliga framgång till det mal, för hvildet menskligheten offrar så manga vackra och åäd:a kialler. Vär tid synes deremot gynnsam för verkets paborjande och ordnande, understödde, som vi äre, af hela Europas längtan efter åndamalsenligare samhällsoch styrelse-former, samt en hiare individuel verksamhet. Vi bore dersore besinna, alt, på sätt här redan antydte blilvit, det är genom var egen, inre, lugna och välbetänkta utvechling, som vi nu kunne gagna oss sjelive, och med detsamma var omgisning i europeiska folklorbundet, utav att ens det behosves öda krafler på yttre strider, for att sorsvara var egen rätt, eller för att befordra andras sylten Det bör ej doljas, att Sverize redan för längesedan, till soljd at de här olvan nämnda förhallandena, hade bordt upplatia och antaga ett ) 2111wy——