Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 februari 1846, sida 1

—————— till Allmän Rådstuga inför Magistraten på Rådhuset i dag, klockan 40 förmiddagen, for att i ärendet höras och sig utlata; hvaremedlertid Herrar Committerades förslag, jemte tillhörande bandlingar och ritning, funnits, för dem, som velat deraf taga kännedom, å Radhus-Canziiet tillgånglige. Något efter utsatta tiden och sedan åtskillige bland Stadens innevänare sig infunnit, företogs vu detta ärende; — — — — — — — — — Ilandlanden Lindström uppläste derefter soljande anförande: ullerrar Committerades förslag till en allmän arbetsinrättning, med fattigforsorjningen förenad, stodjer sig på Stadens innevånares vid den lörutnämnda Allmänna Rådstugan fattade beslut. Det torde avses förmätet af mig, att emot ett sädant beslut ställa mig uti opposition, men jag föranledes dertill af den bestämda öfvertygelse, all en så beskaffad arbetsanstalt skuile för värt samhälle medföra hogst bedröfliga följder. Frånvarande från orten, då det nämnde beslut fattades, var jag icke då i tillfälle att uttala min tanka. Jag gör det nu; den får gälla for hvad den gälla kan. En allmän arbetsinrättning, med fattigförsörjningen sorenad, så längt uisträckt, som det soreslagna I reglementet, synnerligast uti 44 2 ger anledning till, är mer än fullkomlig ätergang till det gamla öfverklagade reglementet af är 4799, hvaral följderna varit bittra nog, att jag icke trott, att minnet deraf så snart varit utplanadt. Att arbete bör finnas inom ett fattigförsörjningshus, medgilfves; men då man antager, att inga andra till nellorsoijning anlagas, än sadane, af älder, bräcklighet, eller obotlig sjukdom till arbete oförmögne, eller mindre vetande personer, tror jag icke, att, för en styrelse, som lilvas af nit för saken, mycken reglementering behöfves, för att halla dessa till eit arbete, som molsvarar deras förmaga. bet medqilves älven, att under den hårdare årstiden satligsorsorjningen mycket anlitas af dessa lätijelulla och liderlige personer, synnerligen af mankönet, som, mera soremal för en Correclionsanstalt, under sommaren icke velat arbeta, eller icke hushallat med den sortjenst de erhållit, och då man icke far, icke kan, då nöden gar till det högsta, ens undandr aga desse en nodiorstig värd, da ingen annan inrättning för dem finnes, sa är visserligen behölligt att vara betänkt på ett for dem passande arbete; men för sådant än