aen så vidsträckt förpliglelse. Fåsängt skall man åuttömma den sormögnes tillgång. Aldrig skall omsorgen om den fattige bålla jemna steg med oderas jemt stigande nöd. De förmögne skola ej aheller villigt bära en så tung och allt mer tillalagande börda, utan tröttna dervid, icke mer vilcja låta sina gålvor till de fattige almätas efter ade tilltagande behofven. a Misskånnande sin vanmakt, lofvar Staten ohjelp i oåndelighet. Hvad betyder det väl, om äden ock ej kan hålla sitt löfte! Folket, som cicke är kunnigare än regeringen, och innan adet genom erfarenbeten blir bättre upplyst, elror på lagens prunkande iillkånnagilvelser. abe sattige, förvissade om, att de i nödens astund kunna anlita offentligt understöd, lefva ctanhlöost för dagev, och ingå lika tanklöst gäglenskap. Kunna de icke sjelfve uppfostra asina barn, så skall nog Staten eller Commuanen fråntaga dem denna börda. När sålunada alla det personliga interessets band äro aslilna, rättar sig solknummern icke mer efaler arbetarnes esterfrågning. En stor mängd carbetare kan icke erhålla något arbete; för calla minskas arbetslönen, och den idoge, omalånksamme indrages jemvål uti samma elånde, osom de sanklöse, hvilka beredt den gemensamoma nöden. Bestraslade för fel, dem de icke ebegått, se de arbetare, som bibehållit sitt menaniskovärde, i trots af all ansträngning, sitt 6och de sinas välstånd tilliatetgjorat genom konkurrensen. ö Så utbreder den legala fattigvården allmänt thelände. Vanan vid ordning och omtanka, som kensam ännu kunde hejda det onda, förlorar asmåniagom sin kraft. I början förefaller det varbetarne svårt att uppoffra sitt beroende och anedstiga till af församlingen närde satlighjons aforodmjukande tillstånd, men sluteligen segra adock lagens lockelser, och då denna icke mer akan förvilla genom sina löfien, så tvingar den agenom behofvet, hvartill den på en gäng döamer lasten och odygden. Alla dammar äro genombrulana, strömmen sprider osverallt sin asörödelse. Hvad gör vid denna massa af nöd asalligvärden? Hon medför blott svag hjelp goch utdelar densamma med njugghet, härdahet och grymhet. Privat-vålgorenheten måste (komma henne till bjelp, och sedan hon ökat ade nodställdas antal, framkallar hon ännu ett abitråde och lemnar mycken nöd ohulpen. a Af detta, i förening med hvad jag förut yltrat, torde det vara öfverflödigt nämna, att jag afstyrker bifall till det föreslagna reglementet, så vidt det rörer en allmän arbetsinrättning. Ut supra. — —— In ff dam I l I I l I