Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 februari 1846, sida 1

— — —— ——————— — — — Ni tycker då om böcker? — Ob! mycket min herre — svarade hon lifligt. — Jag läser alltid så efta jag har tid. Om ni visste huru god herr Robert är emot mig. Tack vare honom, jag känner en hel hop nyttiga saker. I det hon så lofordade Robert, en ung gosse om tolf år, öfverdrogos Bergeronettes kinder med en lindrig rodnad och hennes ögonlock, skuggade at länga blonda här, sänktes af en instinktlik blygsamhet, Jag hade all anledning att förmoda, att kärleken till boken icke var den enda känsla, som började uppspira uti Bergeronettes unga hjerta. — Kom! — sade hon till mig — min båt ligger uti en liten vik vid stranden. Vi togo väsen at det anvisade stället. Bergeronette gick med snabba steg. Jag höll mig efter; beundrande hennes lätta, graciösa gang. och henne, smidiga vext. som doldes af en simpel klädning utaf gratt tyg. klennes blonda här nedföll uti naturliga lockar pa de välrundade och hvita axlarna. Under mina resor uti mitt älskade Bretagne, hade jag aldrig förr sett ett barn, som zorde sadant intryck pa mig mig, som Bergeronette; bon hade saulma elegauta ledighet. som den fagel. uvars namn hon bar, och var ej aldeles tri från ett behagligt koketteri. Vi stego uti baten Hon förde den ensam med vana och säkerhet. Jag beundrade Conna pa em gäng krafiiga och svaga organisation. Jag berömde benne, hon svarade mig smaleende, med stolthet, att detta var ingenting. hon kunde redan manövrera en sege. bat. och hade tillika med sin far. Som var fiskare på ön Tudi, ofta ledsavat familjen Tyvouarlen vid deras promenader på sjön. Vi landade snart på öen, en liten jordfläck med nagra elandiga hyddor, och spar af en förtorkad och af hafsvinaden hänmad vegetation. Bergeronette visade mig den persons boning som