Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 februari 1846, sida 1

ergeronette. (EFTER ETIENNE ENAULT.) — Hvarföre ginter ni er icke min kära. Fredrik? — Derför alt jag icke älskar någon. — Hvilken upprigtighet! Ilvarför älskar ni ej ågon? i — Emedan jag aldrig kan älska mera. — Ni intresserar mig. IIvarsör ..2 — Åtatanders med ert hvarför! Ni är en sullmig inqvisitor. . — Ah nej! jag är endast anatome, min kära edric. ack, ni är en besynnerlig sujet, som, jag lstår det, jag gerna ville dissekera. — Håsg bort knilven, jag ber er; jag samtycratt sjelf säga er hvad ui önskar veta. Fredrik Talhouct smålog emot all vana. Han ka ade sig på en divan, dolde för några minuter silt tryrhssulla och bleka ansigte uti händerna, och ertog derefter: Foörsta gången jag såg Bergeronelte, så var det vacker sommarmorgon uti Brelagne på Stranin af Loc-Tudi. Bergeronette satt på sanden, bartad och med upplöst hår, som fladdrade för vinin: med en röst, lika ren ech klar, sowm hennes sigte, sjöng hon en gucro eller en gammal äkvisa. Hon var toll år. På sina knän, höll hon ycket aktsamt en bok, hvars rika band soga pasde till hennes fattiga klädsel. Jag stannade för t tilltala henne. Hon teg och fästade på mig en kuldstull, frågande blick. a . — Säg mig mitt vackra barn — frågade jag henpekande på en park, som sträckte sig ner till betranden — tillhör ej den der Hr Tyvonarlen? Vid denna fråga reste hon sig bastigt, och svade mig leende. — J0. min herre, men ingången till slottet är ) vägen till Loc-Tudi. fn atertog med ett lindrigt uttryck af förlähel.