Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 februari 1846, sida 1

— .A—— — —— —— ———7 djup förskräckelse, förfärliga bilder drogo förbi hans blick; än var det Sombres törbittrade och blodiga skugga, ån Shireens, som lyfte jorden under mattan, på hvilken han salt. Det var en natt tillbragt i dödsvånda, och hvem som vid dagens första inbrott fästat ögonen på Dyce, skulle hafva ryst vid anblicken af denna bleka man, hvars tänder voro sammanpressade, håret vildt och oredigt resande sig på hans hufvud, och pannan, badad i kallsvett. Dock, så snart morgonrodnaden visade sig, fick Engelsmannen sitt mod åter, och blott af den blekhet, som var utbredd öfver hans panta. kunde man ana, hvad ban hade lidit: Drottningen å sin sida tycktes hafva förglämt den foregaende dagens tilldragelser. Hon såg sorgsen ut; men var tullkomligt lugn, började om morgonen sina vanliga göromål, torde en vårdad toalett, kastade föda till sina guidfiskar, och spalserade omkring i parken, för att plocka blommor, ja, emottog tillochmed dem Dyce plockade titl henne; men hon vånde åter tillbaka till mattan, och reste sig icke derifrån till nästa dag. Sålunda förflöto 3 långa dagar och 3 fötfärliga nätter. Den tredje natten bad drottningen, hvars pipa slocknat, Dyce att tända den. Allt omkring deni var forsänkt i sömn; på några stegs afstånd varsnade man Raja-Ram, som, insvept i sin kappa, låg utsträckt. under ett träd; men denne trogne tjenare låg för längt bort för alt kunna höra hvad som sades, och ha :de dessutom inslumrat. Det lyckaudes slutligen Dyce alt ofvervinna sin fruktan, eller snarare, alt, genom en tillochmed för svaga själar mojlig krafiansträngning. tillintetgöra dess inflytande på sig. Han vågade all göra ett försök, som endast förtviflan ingaf honom ideen till. Da han gaf drottningen det rikt ciselerade ambraröret tillbaha, soklte han all fasthälla hennes hand. Hon Slötle den tillbaka utan vrede; derpå begynI te hon att roka, som om ingenting förefallit,