gans ålder — ej skulle taga oss synnerligen väj ut, i anseende till bristande skicklighet i manegen. Jag tror, att vi ej böra roa allmänheten med ett sådant skådespel på vår bekostnad. Skomakare blif vid din läst! beter det, — och shollux vid din bok, torde man tillägga om oss bada. Herr professorn bedyrar också sjelf med stor ifver, alt han endast fattat posto på vetenskapens ståndpunkt. Jag lill. slår, att det ser ej alldeles så ut. Emellertid vill jag derutinnan taga bonom på orden, och i det följande skall hufvudsakligen blifva fråga om de historiska sacta, som blifvit tvistiga oss emellan, samt om deras sammanhang.. a Efter all i korthet, men grundligt och ölvertygande hafva velerlagt atskilliga af professor Fryxell mot honom framkastade beskyllningar, lortsar professor Geijer: Klag tar emot komplimenten och går al stella mig för brechen. — Då denna likväl ej synes särdeles farlig, vilja vi taga oss fore att betrakta ordningen och planen för hela angreppet. Herr F. begynner med den anmärkningen : dalt ur ingen kunskapskälla så olika resultater blilvit hämtade som ur bibeln och hislorien. Ur den förra härleda alla, äfven de mest skilda, religionssekter bevisen for deras egen sanning och for de andras grundloshet; och på samma sätt blir af de andra politiska theorierna bistorien använd. Ur F. utfor vidare denna jemsorelse: han tror att religionsstridernas tid nu är förbi (si tro det ej) och framställer i korthet derpå sin religionsbekännelse. Han uttalar öppet sin öfvertygelse om eförsvinnandet af bördsadelns nuvarande representationssätt. Ilan förklarar tillika sig anse sett karistokratiskt, liksom ett monarkiskt och deamokratiskt element, alla ganska starka och beåslåmda, böra ingå i hvarje representaliona Ur F. ställer dessa begge satser i all menlöshet omedelbart bredvid hvarandra. om det svalg, som skiljer dem, synes han ej ba minsta aning — ej minsta aning om den omadlighet af undersckningar, som fordras för alt förbinda dem med hvarandra, så att de ej skola motsäga och upphälva hvarandra. Bördsadelns representationsrätt skall försvinna, och en aristokrati likvål finnas i representationen I — Men huru? Det är med sådana undersökningar, som jag gjort mig nägon möda ; IIr h. har af dem hallit sig obesvärad. Frågas : med hvad rätt uppträder då just han såsom kämpe i en sak, om hvars inre beskaffenhet och allmänna sammanhang ban bar så liten kännedom? Ett ord är ock allt, hvad han af dessa undersäkningar synes ha tillenat sig. Ilan förer mig till sinnes, att adeln i staternas barndom just var, eller förutsattes vara, bvad wan nu kallar en förstärkt yersonlighet. — Var? I stastarnas barndom? — An om han ej mera är det? Om bördens företräde ej mera uttrycker den sörstärkla personligbet, som väsendtligen tillhör all aristokrati? Ilar ej adeln med försvinnandet eller sorsvagandet al bordens privilegierade rätt tydligen inkommit på den allmänna banan af medborgerligt värde, och mäste på denna bana äter Ska den förstärkta personlighet, som ej mera ir eller kan vara blotta bordens privilegium? — Svaret ligger för hand, och Hr b. har sjelf silvit det; men han bar ej förstått sitt eget svar. ER — —