Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 februari 1846, sida 1

en ådelmodig fiende, med en fiende, som, om ban så velat, kunnat holja sin angripare med vanära; men som föredragit att tillbakakasta honom bortom de råmärken, som ban aldrig borde hafva ofverskrilit. — Att i en tidning meddela ett utdrag ur professor Geijers Svartill professor Fryxell, låter sig näppeligen göra; det måste läsas i sin helhet. Man bör med både anfallsoch försvarsskriften för sina ögon se, huru den gamle, vidifrejdade läraren, linie for linie tillbakatränger den framfusande fordne lärljungen; upptager, granskar och vederlägger hans argumenter; slar honom nästan öfverallt på fingrarne; ja, bevisar honom med hans egna yttranden, hans egna uppgifter, hans egna ord, att han haft orätt. — Ea eller annan strof ur professor Geijers apologi, torde man dock, då den icke direkte ingar i den stränzare historiska bevisningen, och således effekten och kontinuiteten af det hela icke derigenom stores, kunna reproducera. Så t. ex. yitrar sig prof. Geijer, uti ialedningen till sitt försvar på följande sätt: Hr professoren, D:r Frysell har ändtligen utfärdat sitt manifest. Jag säger andtligen, ty af en tidning ser jag, att detta manifest, hetitlalt: Om Åristokratfördimandet i svenska historien, jemte q granskning af trenne blad i prof. Geijers s förelasningar, varit, såsom det säges, loge på förband omtaladt och med otålighet vänta st. Skriften har också blilvit, likasom med en harmonisk treklang af bilall, halsad utaf Minerra, Morgonen och Postoch Inrihes-Tidningen, hvilken sistnämde forliknar Hr Fryxell vid en ny, för fåderneslandet sig nppoffrande, Curtius. Jag må begynna med bekännelsen, alt jag i det längsta lefvat i en lycklig okunnighet om den mig hotande faran; hvarföre jag ock nu som båst haller på alt bämta mig efter det harda slaget. Hr professor Frysell har duktigt lexat upp undertecknad, strängare ån jag, som med nöje så ofta sett honom bland glada lärjungar, balt anledning att förmoda. Jag har mer än en gång bevistat hans examina anniversaria, på den tiden, då han var en så omtyckt lärare i hufvudstaden. ilr professorn var merändels då vid det fryntligaste lynne. Vid den nu med mig anställda examen bär ban deremot eu ganska mulen uppsyn. Han är gravitetish i silt väsende, patetisk i sina atborder. Jag måste tillsta att det kläder honom vida mindre. Också lärer ban ansett tillfället for mera ån vanligen högtidligt. llan har gjort i ii:.. 3