Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 februari 1846, sida 1

slut; skulle han deremot letva och uppdaga sin villfarelse, skulle resten af hans dagar blott blifva en långvarig dödskamp. Liksom de flesta qvinnor betraktade drottningen kärleken från en allvarsam sida: hon ansåg den för den enda vigtiga sak i lifvel. För Bennes man skulle allt vara förloradt, när non upphörde att älska honom. Det skulle vara grymt, all låta honom lida; det skulle vara kärlek ati påskynda hans död. För all tillförsäkra sina planer en lycklig utgång, skulle drottningen spela en ännu besynnerligare roll än Marino Falieros: hon skulle blifva själen i en sammansvärjning emot sin egen thron. Sedan hon aslågsnat RajaRam, anförtrodde hon ledningen af saretaget åt 2 höga ofticerare, hennes sostersar och dibror. som begge för henne hyste en blind lillgifvenhet. Med desse begge personer till förtrogne, ordnade hon i forväg alla tilldragelserna i dramat, i hvilket hennes man skulle på en gång blifva hjelten och offret. En af de i Asien så allmänna revolutioner skulle utbryta, hvarvid hon plötsligen skulle se sig berofvad sin makt, osfvergisven af sin lilvakt. landsflyktig, förrådd, utsatt för dod och fortvislan. Hon skulle då föreslå sin man att dö tillsammans med henne, såra sig sjelf, men låta honom ensam lullborda sjelfmordet, som skulle förskaffa henne friheten. Den tin komplottens utförande bestämda natten kom. Drottningen var ett rof för en seberaktig oro, och hon kunde icke för sin man dölja den sorvirring, af hvilken bon var gripen. Sombre sökte att besvärja sin sköna makas melankoli, och mera genom kärleksbetygelser, än förnultsgrunder bekämpa den förskräckelse, hvartill han icke kunde begripa orsaken, då ett Halt, Wer da från soldaten, som stod på post, hördes utifrån. Straxt derpå hördes ett gevärsskott, derpå ännu ett; snart tylldes ingångarne till palatset med krigsrop. Sombre springer upp och griper en sabel; hans hustru är vid hans sida, med en pistol i handen och beredd att följa Oe — DU —