Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 februari 1846, sida 1

bogt pris; men man måste äfven medgilva, det liuverkningarne vid våra gamla segelduksverkstäder, der allting drifves med handarbete, för nägra år sedan, voro föga omsorgsfullt behandlade och att dessas produkter alltså mer och mer mäste ligga under för den Gotheborgska sabrikens, som hade utsceudet för sig. Af denna orsak hafva de fleste äldre segelduks illverkningar i riket redan måst nedläggas, men ehuru detta missöde torde vara ett rättvist straff för deras vårdslöshet och öfverdrifna vinstbegär5) har detta förhållande, åtminstone vid den i Carlshamn varande fabriken, verkat såsom en nyttig sporre till en större omsorg, såsom jag, vid en genomresa i sommar, baft tillfälle att bemärka. Ty det dervarande bandspunna garnet var numera i alla alseenden jemnt och starkt, och hvarje våf vida tätare uppsatt än (förr, samt hampan med omsorg vald, hvarifrån äfven den ofvanbeskrifne segheten mäste härledas. rit. inser säkerligen ock, lika med mig, att god hampa, förvandlad till godt garn genom handarbete samt dukens omsorgsfulla behandling för hand ofelbart måste gilva ett tjenligare saprika, än maschin-sabrikater, isynnerhet då till desse hehöfvs sa skadliga medel som chlorkalk. Hvar och en vet, att hemvälda tyger vanligen äro starkare, än de sabriksmessigt tillvägabragle, ehuru utseendet ofta står tilibaha, och man vet, att den gamla Holländska segelduken, oagtadt spunnen och väfven för band, längt ofverträffat den Götbeborgska, säväl i täthet som styrka, endast genom ett godt urval af rudimaterierne och en god behandling.5) Man synes nu i Carlsbamn närma sig detta mål och måste lychas, då köpare lära att känna produhterne.4a — — —4