Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 februari 1846, sida 1

gen enshildt, ja, än i allmänhet den enskildes, hvillen i samma mån han skiljer sig från den allmänna, eller sjelf ej är ett sannt uttryck al den, besinnes merändels ledas af en egoistisk anda. Deraf kommer det ock, att så osta snillen utan känsla, och goda hufvuden uten hjerta, icke bunna förena sig uti att hylla folkens sak, utan hellre vilja sälla sig till envaldsherrar och folkförtryckare, hvilka de tro sig lättare kunna leda och vinna, än det öpppa, men på sin bana orysgligt fortgående folket. I Till en börjad artikel angående (Frågan om jeruvägarnen torde vi alerkomma härnäst, då slutet blifvit meddeladt. Allehanda, liksom Aftonbladet, meddelar utdrag utur Götheborgs Handels-Societets förnyade und, skrifvelse angaende postkommunikationen med Evgland, och aberopa sakens pytla såsom skäl for regeringens bifall. Svenska Minerva har, såsom det synes, åter sart knyta nagra diplomaliska relationer, som kuna erbjuda gumman en eller annan diner samilier eller soupäör inlime. med sin totruMbist Å7C. Hon borjar politisera i stort; det gäller nu verldspolitik. Visserligen är artikeln, den Amerikansk Butopeisha frågan, hemtad utur Augsburger ÅAllgem. Zeitunga; men man vet, huru den högre diplomatien har sina vägar till Åuesburg, och att vissa tecken i den tidningen hora till kapitlet om de politiska trosläror, som skola på diplomatisk väg sedan utbredas, så godt man förmår. Denna går ut på at skrämma Europas folk med försäkringarne, alt en ny, stor Buropeisk-politisk plan är uppgjord emellan England, Frankrike, m. sl. stora makter, asom omfattar alla kuropeisha och Amerikanska interessen. En sädan jätte-politik skall naturligtvis nedtysta alla ensbilda roster, bortskrämma alla enskilta staters försök att rycka sig ulur beroendet af de stora förmyndare-staterna, o. 8. v. Skada blott, att emot alla dessa planer står en stor, en oolvervinnerlig plan, nemligen verlels planen, och att H. M. Ludvig Philip och Guizot, jemte alla Europas utrikes ministror, ungefär veta derom lika litet, som nagon af oss, ja kanske mindre. Nog gär det an att blockera Plataflodens mynning, och latsa understödja Mexico, beskydda Cuba, o. s. v. Men allt detta bevisar icke det ringaste för sramgången att hindra Förenta Staternas utvidgniog till Oregon och esterhand till hela Nord-Amerika, för hvilket ingenting lychligare kan tänkas, än en