Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 februari 1846, sida 1

föregående dragna slutsatser och på dem fotade reflexioner? Vi häfve här ofvan vidlyftigt bevisat, att mycket så är, som vi i vår nyärsbelsning fordristäåt oss uppgilvä, och att framtiden icke skall låta våra andra förutsagelser komma på skam, derom äro vi äfven fullt och last förvissade, emedan väl hoppet, men icke menniskoslåägtets historia, belyst af sornustet, esteritankan och erfarenheten, kan bedraga. Man behöfver sannerligen hvarken vara astrolog eller habbalist for att nägorlunda kunna ställa framtidens politisha horoskop, ehuru det alltid blir för den dodlige omöjligt att kunna bestämma tidpunkten, då det eller det skall inträffa. Detta bafve vi åfven i vär återblick, eller nyärshelsning, öppet erkänt, just derföre, all man icke om oss skulle fatta den lanken, alt vi latit santaslen spela en hufvudröle vid våra beräkningar. Vi bafve tillika uttryckligen erinrat, att det i sjellva verket gör föga till saken, om vi icke; liksom de stjernkunnige bestämma en soleller. månförmörkelse, kunne på förland bestämma tiden, då vära sorhoppningar skola gå i fullbordan; men att vi deremot skulle förlora oändligt mycket, om ej hvar och en af oss, så vidt i hans förmåga stode, sökte att förkorta den tiderymd, som ligger emellan det nuvarande till tro och osvertygelse blifna h o ppet och dess en gang inträållande sorverkligande. Ilade vi förlagt uppfyllelsen af våra förutsägelser till den närmaste framtiden, så kunde illviljan åt dem möjligtvis hafva gifvit ett revolutionärt syfte; nu deremot, då vi gjorde denna uppfyllelse afhäångig af mensklighetens eget sramshridande i upplysning, i själsbildning, i kraft, i broderlig samserkan, kan icke gerna ett dylikt syfte läggas oss till last, utom måhända af posttidningen och dess anhangare, hvilka tyckas halva gjort sig till lag, alt i hvarje sin motstandares rorelse se ett anfall, i hvarje hans ord en kiigsförklaring, och i hvarje hans mest oskyldiga handling ett försök att med våld omstörta det nu bestandande. Denna skuggrädsla han imellertid bvarken afhalla oss, eller någon annan under frihetens och de åndamalsenliga resormernas banr kämpande hrigare, att fortsätta striden och till deltagande i densamma uppmana ännu slumrande hralter. Dersore, ännu en gång: ahanden till verket J alle, som oasheo, hoppens och tron på ett mensblighetens framåtskridande till ett båltre; på en andans seger osver sordomarne, vanorna och slentrianen; på en frihetens sezer öfver valdet, ulsurpationerna och förtrycket Framat och ständigt framåt