Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 februari 1846, sida 2

fiender och motståndare, så ärade, som Pitt och O Connell, hvilka till alla delar handlade i sina folks interessen. Just derföre hafva deremot nästan alla, som genom skrift, ord eller bandling vågat kasta stridshandsken ät allmänna opinionen, blifvit störtade forst i soraktets svalg och sedan i forgåtenhetens och glomskans bottenlösa asarund. bet later sig tillochmed bevisa, att forntidens verkligt stora skrifstallares tankar, vändningar och uttryck ännu sortsara att vara klassiska, endast och allenast af det skäl, alt de halva skrifvil i ein tids och den då herrshande allmänna opinionens anda. oDenna makt, som ingen dadlig, sute han än pa en bejsarethion, ostraffad vagar alt trotsa, var det, som alstrade den allmänva oviljan mot parmersreden är 1814: som väckte wissnöje med dess tesultater och kom alla öfverkloha statsmäns deklamationer och försäkringar om de välsignelser, hvilka denna fred skulle utbreda osver verlden, alt visa sig i sjelfva verbet vara tomma sansatonnader. o oLikasom en strid, öfver sina bräddar svällande ström blir farligare och mera odelåggande. när den hbydraulisha därskapen med sina bräckliga, tatbyggda dammar söker hämma dess lopp, 82 blir älven den allmänna opinionea fruktansvärdaro, när den politiska därskapen inbillar sig att hunna bringa den till tystnad genom vanmäktiga hotelser, eller med väld kunna inspärra den och belägga den med bojor. Hvad tideus stora ström sjelf har frawbragt, det kan ocksi endast tidens ström en gång sjelf tillintetgöra. Så långt Penturini. — vi kunne naturligtvis icke vete hvad tanka PoOUUtideaien genu hyser om denne skriststallares hår ofvan meddelade åsigter om allmänna opinionen; meu det vete vi, att han fotat den på historisk och forbuslig grundval, och at vi icke begatt nagot brott hvarken emot bildningen eller humaniteten, då vi uti vår klandrade återblick delat uch i korthet uttalat desamma. (Fortsättes) SIUÖRSNRT PR LHURIITA ATT SVENS TATA ARS