EEHNAd vilja de Radåkalel)) 4) Sjalarnes emancipation undan fördomarones, samretenas undan hierarhernes, det guadomliqa ordets undan menniskosundernas makt poch herravälde skall väl åfren en gång slunydlUn. Uti återblicken, eller, såsom Posttidningen kallar den, ayärsbelsninseno, har denna sorutsåältning närmast afseende på de sig mängenstädes och förnämlisast i Tyskland företeende religiosa rorelserna. Det skulle i sanning vara interessant att veta på hvad sätt vi, genom att uttala denna vår tro på en uti religiöst hänseende kommande båttre framtid, halve förbrutit oss emot bildningens och bumanitetens lagar! Tillhör det då icke hvarje bildad, hvarje sannt upplyst, bvarje det stora brödraförbund, som vi kalle mensklighet, älskande kristen, att önska och tro pi en själarues emancipation undan sordomarne? Bör ban icke äfven önska och hoppas en samvetenas emancipalion undan hierarhernes godtycke, och blir det icke hans oeftergisliga plizt, ej blott att önska, utan äfven, att, så vidt i hkaus förmåga står, söka lorboreda och tillvägabringa adet gudomliga ordets emancipation undan menuiskosundernas makt och herravälde? ? — Eller skulle måhända Posttidningens redaktion vilja halva åter den tid af mörker och barbari, som förezick de store resorwatorerne Huss, Luther, Melanchson och Calvinus, då man från Vatikanen slungade sina bannstialar mot kältarnes? hufvuden och, androm till skräck och varnagel, dömde de mest förhärdade af desamme att å bäle brännas ? Elier skulle den tillasfventyrs önska hcr den spanska inqvisitionens gyllene dagar, då man på blotta misstankar, al bat, nycker eller nedriga beräkningar, tillät sig, alt, i religionens mmn, utolva de gröfsta skåndligheter och brott? Eller kanske de tider, då, för att begagna en akademisk lärares bekanta uttryck, relisionen var en vaxnäsa, hvilken man kunde vrida och vända bäst man behagade? — Och och om äfven Posttidningen, såsom vi förmode, icke skulle vilja halva hvarken dessa tider eller dessa ytterligheter tillbaka; tror den väl att mensbligheten skulle viuna något derpå, att den, vare sig i rent af religiöst eller intellektuelt hänseende, sörblelve in slalu quo? — kunne vi med skål antaga, alt mennäiskorna i upplysning, i bildning, i vetande, i urskiljande al det rätta, sanua och ) Forts. från föreg. N:r.