ostiiäningens misshag. Den söndertaller i fvenne delar, af hvilka den ena innehåller en hioppets förutsägelse om envåldets, och den andra en dylik om det svenska adelsoch prelatväldets sorestnende undergång. Den förra bar i återblicken närmast afseende på brödrariket Dan marks politiska förhållanden och på den friskare folkanda, som der, under loppet af några är, utbildats och sökt göra sig gällande; den sednare åter har afseende endast och allenast på våra egna inre angelågenbeter. Hvad angår den förra delen af ilrågavarande punkt, hafve vi dock ingen ting emot, alt ät den gifva den största möjliga utsträckning, blott man äfven utsträcker den tid, inom hvilken man kan ega hopp om att den sorutsättning, som i bem. del innehalles, skall gå i fullbordan. Visderligen, vi medgilve det gerna, skall det för mänget konservativt öra klinga illa och skärande, när man talar om en nyvaknad frisk solkanda, som med den allmänna opinionens fruktansvärda katapulter skakar envaldets sorvittrade murar; men nagot mot ahumaniteten och bildningen stridande kunne vi dock omajligt upptäcka i dessa ord, hvilka dessutom innehalla en ovederläggllg sanning. — Har Posttidningens Red. t. ex. läst, bvad den nuvarande biskopen, D:r C. A. Agardh, för ungefär 3 lustrer sedan, då tidningen Skanska Correspondenten redigerades under hans auspicier, i dess forsta nummer yttrade om allmänna opinionens makt. Af denna ypperliga uppsats kunde mahända Posttidningen halva åtskilligt att lära, Eller bar Posttidningens Red. händelsevis någonsin hastat en blick på Karl Venturinis Geschichte der Kriege? Alven der är alskilligt om gopinionens makto attinhemta, hvilket ganska vål torde tala att tänka på: Vi hasve för ögonblicket icke tillgång till sjelfva originalet; men ur en fri bearbetning af ifrågavarande historia torde det om ifrågavarande ämne tillåtas oss att reproducera följande: 40pinionen, eller ett civiliseradt folks samklang och osverensstämmelse i antagandet af vissa grundsatser, idger och postulater, hvilka tidsaldren fordrar verkställde och uppfyllde, är den starka och obetvingliga talisman, som alltid regerade verlden, gal udsandan dess rigtning och styrka och slutligen, hemligt eller ofientliut, besegrade hvarje framkonstladt motstand af det föräldrade. o Verldshistorien, klart och rigtigt uppfatlad, ädagalagger tydligen, att allt stort, härligt och kraftigt, som skett under tidernas lopp, blifvit genom allmanna opinionen forberedt, styrkt, bragdt till mognad, och på sistone genom tidsandans oemolslundliga malt utfördt. ebet var allmänna opinionen och tidsandan, hvilka under medeluden scamalstrade palvedomet, hvars makt icke stortade tillsammans förr, än just de krafter, som det hade att tacka förs sin tillvaro, vände sig emot detsamma. Verket ville vål trolsa mästaren; men det föll, serossadt uf hans hand, för att aldrig resa sig mera. ah)et var allmänna opinionen och tidsandan, som från Tyskland, Frankrike, J alien, England, Spanien, 0. s. v., drefvo hundratusentals menniskor till Palestina, för att erofra den heliga graven. Utan den allmänna opinionens makt skulle Peter af Åmieus, den helige Bernhard och pifvarne aldrig hafva sormatt, att till en så hög