Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 februari 1846, sida 2

gra mil nordligt om Delhi. Hon beledsagades at sin favoritelafvinna, den sköna Ayesha. Knappt hade drottningen helsat gudabilden, som var utbuggen under peristylen till den lilla pagoden, förrän benneblick föll pa den franske officerens vackra gestalt, Ett utbrott af öfverraskning och skräck und-lapp henne plötsligt ; med en amazons häftighet och energi rigtade bon sitt gevär emot främlingen. Utan att bäraf låta skrämma sig, besvarade han hennes hotande atbörd med ett intagande leende och med den österländska helsningen, i det han lade handen på pannan. — Hall, — ropade drottningen till elephantens drifvare, — Soldater varen pa er vakt! Främlingen må närma sig, men man bevake alla hans rörelser! Med blicken stadigt fästad pa Europten och med fingret på låsen af sitt lilla engelska gevär, afbidade Sardanonuahs drottning stolt, att den dumdristige äfventyraren, som hon alleredan mött på slagtfaltet, skulle närma sig. Joseph Sombre, som i Indien antog titel af general Sombre, hade efter hand tjenat atskilliga furstar, sist Stora Mogol, och förvärfrvat sig rykte så väl för sin tapperhet, som sin lycka emot Engelsmännen, hvilkas växande storhet han anade, och hvilkas frannsteg han sökte att hejda. Efter att hafva blifvit föremal för oförsonliga hämndkänslor och öfvergifven af Timurs och Bahers svage etterträdare, sökte han en uy fana. som kunde bringa honom lycka och hämnd. På des tid, han framställde sig för drottningen nf Sardarnab, hade hans bedrifter allaredan blifvit ett älsklingsthema för folksängerna. som gjorde honom till en hjelte och nästan till en halsgud under namn af Rustam e Frangistan — den frankiske riddaren. Sombre sprang ned af hästen, och närmade sig drottningen; sedan vidrörde han jorden tre gånger med singerspelsarne, lyfte elt hörn af elephantens läcke