Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 februari 1846, sida 2

drisva sitt omvändelsenit? Har den någonsin af de utländska, icke i rysk sold varande tidningarne, af böcker och brochyrer, sorsattade af icke besoldade skriftställare, förnummit, buru man i Poblen går till väga för alt utrota den sista gnistan af dess nationalitet, dess hemseder och dess språk? Eger den någon kunskap om det afskyvärda spionsystem, som råder i detta beklagansvärda land, detta offer för en demonisk politik — ett system, som gör sader och barn, bröder och systrar till bvarandras förrädare, ja bodlar? .. Känner Red. af Posttidningen något af eller allt detta: må den då upptråda och bevisa i hvad man vi hafve kunnat fela emot bildningens och humaniletens lagar, när vi hos Polackarne förutsatte ett inneboende hvitzlodande hatte; när vi, stödjande vårt hopp på en himmelsk rättvisa, en genom tiderna gående oblidheliz vedergällningsrätt, dristade ansaga att detta hat en gång skulle slå ut i en hämmelshog låga, sorbrånnande både bojan och sortryckarne, som pålagt densamma! — Posttidningen är konservativt sinnad, vi vete det; men vi skulle dock både till dess och mensklighetens heder väga tro, att om vårt sådernesland besunne sig i samma olyckliga ställning, som Pohlen, så skulle äfven medlemmarne af Posttidningens redaktion, ja, tillochmed pluraliteten af de konservative, göra gemensam sak med det abvitglodgande batets kämpar, för alt åt detta sådernesland återgilva friheten och den oberoende ställning, hvilken det, sedan urminnes tiider tillbaka, intagit bland de europeiska naionerna. 2) elcke för beständigt skola de rike och soch maktige besitta jordene, under det att emillioner menniskor knappast hafva en bit abröd att stilla sin hunger med. a Ålven denna supposilion har afseende på ett i återblichen framställdt faktum, nemligen Irlands politiska forhallanden till England, äfvensom på den strid, rörande spanmalslagarnes afskafsande, hvilken ännu fortgär i Siorhrllonnien. lsasve vi haft orätt i denna vår förutsättning, — vålan! da år detta ett fel, som vi dele med århundradets mest upplyste och menniskoålskande mån, med samilige medlemmarne af den sörening, som, under namn af the anti-cornlaurleauge, i nåra sex års tid oaflåtligt kämpat för en jemnare fördelning at rättigbeter och skyldigheter mellan Storbriltaniens aristokrater och det egentliga folket : med solkledaren O Connell och alla hans och de vanlottade Irländares vänner. För Postuidvingens redaktion torde dock icke blifva lätt, att med bevis och fakta öfvertyga oss och alla dessa om vår irring, som alt lösrycka meningar ur deras rätta sammanhang och påbörda sina motståndare låga och oådla motiver. 5) De misslyckade politiska e meuternas etid skall en gång upphöra, och en folkens vallmänna resning gå som ett jordskalf ogenom verlden.5 i I återblicken har denna förutsättning närmast afseende på de oroliga, illa beräknade och derföre äfven misslyckade, politiska rörelserna uti Italien, hvars ädlaste söner, tid efter annan, måst vandra i landsflykt, eller, så att säga, blifvit lefvande begrafne i Venedigs, Spielberas, 0. a. d. statssängelser. Känner Posttidningen tilläfventyrs namnen på några af dessa politiska 2 (