Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 februari 1846, sida 2

ä 1T——————7— ————— ——ö— — ——— skaflens och hederlige Don Gregorio skulle he!t annorlunda ha hållet dig i skola om du ... här höll ban inne, under det han borttog kudden, uppslog sängtäcket och skadade Guilio hålzetli. — Har du nyligen varit i biktstolen min Laura? frågade markisen. Han erhöll icke något svar. — Nu står visst min lilla engel, äter med en knappnål i munnen, onktadt jag så många gånger bedt henne låta bli det! Är det längese dan du biktade dig? gentog han med högre stämma, — Nej! svarade den unga frun med balfqväfd röst. — Ahropos! — sade markisen, emedan han åter höljde ötver det blå och rysiigt lörvridna ansigtet med täcket. — Du begifver dig väl också till Uagens högtidtighet? Pröce sionch börjar precist vid middagstiden ; jag låter då spänna för. Vi måste ej försumma ossHan steg nu uti toalettrummet. Den unga frun satt här i en stor ländstol; det yppiga svarta håret nedföll på ömse sidor om henne, dödsbsekhet beläckte panna och kinder, och båda händerna hvilade på hennes knän. — Hvad fattas dig, kära barn ? — frågade markisen, med oförändrad vänlighet på läpparne. — Du måste ha stigit upp för tidigt, min lilla du ?... och nu anstränger du dig också ensam med din toalett! Hvar är Pipetta? Jag skall ringa efter henne ! Han drog på klocksnöret, närmade sig sin hustru, tryckte en kyss på hennes panna och lemnade rummet. Vid middagsstunden under den högtidliga ringningen af klockorna uti alla stadens kyrkor och kapell, höll markisens med rika förgyltningar utsmyckade statsvagn, med fyra eldiga skymlar i gyldene seltyg, Hti palatsets hvälfda port, och en lalrik svärm galonerade pager, löpare, betjenter och jäsare stodo väntande på sitt höga herrskap. bet