Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 februari 1846, sida 2

olon sade sig äga en man, som hon älskade — ja, hon älskar honom och han henne; han är så god emot henne och tillåter henne många friheter — korteligen, hon låler mannen all den rätt vederlaras, som han kan önska, ja vid himlen! — men — nu älskar hon också en annan! — Hans namn nämnde hon ej, hvilket annars skulle gjort mig ett särdeles nöje; det måste likväl vara någon af våra unga sköna signori! Hon älskar således denne andre — hon kunde ej annat, sade det arma barnet. och hon trodde väli silt hjerta ha rum för både honom och — sin man. Den ene var så ädel, högsinnad och god, den andre så älskvärd, så skön, han tillbad henne — nej, det var omöjligt att vägra honow något! Utomdess — då hennes man ej hade den ringaste kännedom om detta! förhållande, så kunde det ej eller förorsaka horrm någon smärta; och fick han ockSå vela det och hans kärlek var sann, så måste han ju förlåta och fortfarande älska henne — och mycket mera af dylik beskaffenhet. Som hon berättade, hade hon lofvat sin älskare ett möte tidigt i dag på morgonen — nu måste detta kärleksmöte äga rum — och för att lugna sig och honom, hade hon beslutat att under biktens insegel tillstå hela denna kärlekshandel; och på sådant sätt trodde hon — hör du? — på det sättet trodde hon, skulle allt snart gå öfver. Detta är hvad de fransyska fruntimren benämna opasser ses capriceso Till slut bad hon med en bevekande röst och ton om absolution på förhand — sådant är ju ganska beqvämt! — och — erhöll densamma ...... Hvad tycker du väl om allt detta, min skatt 22 frågade markisen, uppstående från sin förfärliga plats, under hvilken all rörelse upphört, — Våra goda prester, fortfor han i en skämtande ton, äro i sanning alltfor flata och medgörliga — i allmänhet menar jag — ty vår gamle rätt