Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 februari 1846, sida 1

ta sednare, hvi antydt. Allehanda berättar om ett semligen eget uppdrag, som Regeringen gilvit en apåslig advokato, att abevaka och ombesörja svenske och norrske undersätares och resandes angelägenheter i påfvesslatenp. Ilvarfore såädant mera skall behölvas der, än annorstädes, då ingen. väsendtlig handel der ilrägakommer, utan mest aartisteriero, är väl svårt all inse; men mannen bar fått konsuls anamn, heder och vårdigheto, och kanske är ban dermed beläaten. Nog bade det väl ändock varit högtidligare att göra honom lill prokonsul. Winterblads-asdelningen bar en lång artikel om kanslers-embetet, eller rättare om kanslerssekreterare-belallningarne, som man vill hafva till en, gemensam för begge oniversiteten. Vi hafve i detta alseende yttrat vår tanka, vid hvilken vi sorblilva, nemligen, att hela embetet är ett oting i en konstitutionel stat, och att universiteten böra stå under en särskild ministere för allmänna undervisningen. Utur professor A. Retzii, till en del på uppgifter af ingeniören J. Wahlberg grundade, tal i Wetenskaps-akademien, om Hasutos-Kafjfrerne, meddelas ett utdrag. Fredagsbrefvet, den 5:te dennes, är ibland de bäst lyckade uti den mängd polemiska uppsatser, som nu fylla Lufvudstads pressens spalter. beri releveras på ett rätt roligt sätt ett ensaldigt uttryck i aDageno om franska revolutionen, nemligen, att den skulle vara detk stort misstago, samt ett annat naivt uttryck i samma tidniog, alt Thiers asorsmatt att krydda sin historia med den mängd sanna och diktade anekdoter, på hvilka tidens historia är så rik-o — Posttidningens klassifikation al representations-kommitteens ledamöter får älven en välförtjent kritik. Dagen bar fött ett bekymmer öfver, att under det man funnit al tonen hos den yngre generationen i Köpenhamn vid studentfesterna, att den Seeländska ungdomen svärmar för rörelsen quand meme, den norrska ingen sympathi hyser for det berrskande partiet å Storthinget, o. s. v. Den anser orsaken vara, aatt i Köpenhamn har man satt för mycket af enväldet, i Norrige af mångväldet. En vacker dag ta vi väl se, att Dagen förklarar äfven Norriges revolution och bela föreningen för ett stort misstag, liksom den redan förklarat den franska vara. Svenska Minerva bar upptagit till vederbörlig utläggning en af Dagen meddelad, såsom hon Ika vi redan i en föregående revy